କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଟ୍ରି ବା କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ବା ବଡ଼ଦିନ ଗଛ (ଇଂରାଜୀରେ Christmas tree) ଏକ କୋନାକାର ଗଛ ଯାହାକୁ ବଡ଼ଦିନ ଉପଲକ୍ଷେ ଖ୍ରୀଷ୍ଟ ଧର୍ମାବଲମ୍ବୀମାନେ ସୁସଜ୍ଜିତ କରିଥାନ୍ତି । ପାଇନ୍ ଜାତୀୟ କୌଣସି ଗଛର ଅଂଶ ବା କୃତ୍ରିମ ଗଛକୁ ବଡ଼ଦିନ ଉପଲକ୍ଷେ ସଜାଇବାର ପ୍ରଥା ଉତ୍ତର ୟୁରୋପରୁ ଆରମ୍ଭ ହୋଇଥିଲା ।[୧] ମଧ୍ୟଯୁଗୀୟ ଲିଭୋନିଆରେ (ବର୍ତ୍ତମାନ ସମୟର ଇଷ୍ଟୋନିଆ ଓ ଲାଟ୍‍ଭିଆ) ଏହି ପ୍ରଥା ଜନ୍ମ ହୋଇଥିଲା ଏବଂ ଆଧୁନିକ ଯୁଗର ପ୍ରାରମ୍ଭରୁ ଜର୍ମାନୀର ପ୍ରୋଟେଷ୍ଟାଣ୍ଟ୍ ଖ୍ରୀଷ୍ଟିୟାନ୍‍ମାନେ ଏହି ସଜ୍ଜିତ ଗଛ ଘରକୁ ଆଣୁଥିଲେ ବା ଗଛକୁ ଘରକୁ ଆଣି ସଜାଉଥିଲେ ।[୨][୩] ପରେ ଏହି ପ୍ରଥାର ଲୋକପ୍ରିୟତା ଜର୍ମାନୀର ଲୁଥେରାନ୍ ଅଞ୍ଚଳକୁ ଅତିକ୍ରମ କରି ଅନ୍ୟ ପ୍ରାନ୍ତକୁ ବ୍ୟାପି ଯାଇଥିଲା ।[୨][୪] କ୍ରମଶଃ ଉନବିଂଶ ଶତାବ୍ଦୀର ଦ୍ୱିତୀୟାର୍ଦ୍ଧରେ ବଲ୍‍ଟିକ୍ ସାଗରତଟସ୍ଥ ଦେଶଗୁଡ଼ିକର ସମ୍ଭ୍ରାନ୍ତ ପରିବାରମାନଙ୍କରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ପ୍ରଥା ପ୍ରଚଳିତ ହେବାକୁ ଲାଗିଲା ।[୫]

କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ବା ବଡ଼ଦିନ ଗଛ

ପାରମ୍ପରିକ ଭାବେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛକୁ କାଗଜର ଗୋଲାପ ଫୁଲ, ସେଓ ଫଳ, ୱେଫର୍, ଚକମକିଆ ଝରା ବା ଝାଲେରୀ ଓ ମିଷ୍ଟାନ୍ନ ଇତ୍ୟାଦିଦ୍ୱାରା ସଜାଇବାର ପ୍ରଥା ରହିଛି । ଅଷ୍ଟଦଶ ଶତାବ୍ଦୀରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛକୁ ମହମବତୀ ଓ ଦୀପର ଆଲୋକମାଳାରେ ଏବଂ ଅଧୁନା ବିଦ୍ୟୁତ୍ ଆଲୋକମାଳାରେ ସୁସଜ୍ଜିତ କରାଯାଉଛି । ବର୍ତ୍ତମାନ ସମୟରେ ଏହି ଗଛଗୁଡ଼ିକୁ ନୂତନ ବଡ଼ଦିନ ମାଳା, ରଙ୍ଗବେରଙ୍ଗ ବଲ୍ ଓ ଚକୋଲେଟ୍ ଇତ୍ୟାଦିଦ୍ୱାରା ମଧ୍ୟ ସଜାଯାଉଛି । ଗଛର ସର୍ବୋଚ୍ଚ ଭାଗରେ ଏକ ପ୍ରଜ୍ଜ୍ୱଳମାନ ତାରକା ଖଚିତ ହୋଇଥାଏ, ଯାହା ଯୀଶୁଖ୍ରୀଷ୍ଟଙ୍କ ଜନ୍ମ ବୃତ୍ତାନ୍ତ କାହାଣୀର ଜଣେ ଚରିତ୍ର ବେଥ୍ଲେହେମ୍ ତାରକାର ଦେବଦୂତ (ଏଞ୍ଜେଲ୍) ଗାବ୍ରିଏଲ୍‍ଙ୍କ ସୂଚକ ।[୬][୭] ରିବନ୍ ଫିତା ସାହାଯ୍ୟରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛର ଡାଳରୁ ଜିଞ୍ଜର୍ ବ୍ରେଡ଼୍ (ଅଦା ପାଉଁରୁଟି), ଚକୋଲେଟ୍ ଓ ଅନ୍ୟାନ୍ୟ ମିଷ୍ଟାନ୍ନ ଇଦ୍ୟାଦି ଖାଦ୍ୟ ପଦାର୍ଥ ଝୁଲାଇ ଦିଆଯାଏ ।

ପାଶ୍ଚାତ୍ୟ ଖ୍ରୀଷ୍ଟ ପରମ୍ପରାରେ ଦେଶ ଅନୁସାରେ କେଉଁ ଦିନ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ଲଗାଯିବ ବା ହଟାଇ ଦିଆଯିବ, (ଆଗମନର ପ୍ରଥମ ଦିନ ବା ବଡ଼ଦିନର ପୂର୍ବ ସନ୍ଧ୍ୟାରେ) ସେଥିରେ ସାମାନ୍ୟ ଭିନ୍ନତା ଦେଖାଯାଏ ।[୮] ସେହିପରି ଆଗମନର ଦ୍ୱାଦଶ ଦିନ ରାତ୍ରରେ ବା ପ୍ରଭୁପ୍ରକାଶ ଋତୁର ଶେଷ ଦିନ (କ୍ୟାଣ୍ଡେଲ୍‍ମାସ୍) ଦିନ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ହଟାଇ ଦିଆଯାଇଥାଏ ।[୮][୯]

କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛକୁ କେହି କେହି "ୟୁଲ୍ ଗଛ" ବା "ୟୁଲ୍ ଟ୍ରି (Yule tree)" ସହ ତୁଳନା କରିଥାନ୍ତି ଯାହାର ଉଲ୍ଲେଖ ବିଭିନ୍ନ ଲୋକକଥାରେ ରହିଛି ।[୧୦][୧୧][୧୨]

ଇତିହାସ ସମ୍ପାଦନା

ଆଧୁନିକ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ପ୍ରଥାର ଆରମ୍ଭ ସମ୍ପାଦନା

ଆଧୁନିକ ଜର୍ମାନୀର ପୁନର୍ଜାଗରଣ ଯୁଗରେ ଆଧୁନିକ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛର ପ୍ରଚଳନ ଆରମ୍ଭ ହେଲା । ଷୋଡ଼ଶ ଶତାବ୍ଦୀରେ ପ୍ରଚଳିତ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ତତ୍କାଳୀନ ପ୍ରୋଟେଷ୍ଟାଣ୍ଟ୍ ଖ୍ରୀଷ୍ଟ ନେତା ମାର୍ଟିନ୍ ଲୁଥର୍‍ଙ୍କଦ୍ୱାରା ଆରମ୍ଭ ହୋଇଥିଲା ବୋଲି କେହି କେହି ବିଶ୍ୱାସ କରନ୍ତି । ମାର୍ଟିନ୍ ଲୁଥର୍ ପ୍ରଥମେ ଏକ ଚିରହରିତ୍ ଗଛରେ ମହମବତୀ ରଖି ସଜାଇଥିଲେ, ଯେଉଁଥିରୁ ଆଲୋକମାଳା ଶୋଭିତ ଗଛ ପ୍ରଥାର ସୃଷ୍ଟି ହୋଇଥାଇପାରେ ।[୧୩][୧୪][୧୫]

୧୫୭୬ ମସିହାର ଏକ ପ୍ରସ୍ତର ଖୋଦିତ କାରୁକାର୍ଯ୍ୟରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛର ଉଲ୍ଲେଖ ଦେଖିବାକୁ ମିଳେ ଯାହାକୁ ପ୍ରଥମ ଲିପିବଦ୍ଧ ପ୍ରମାଣ ଭାବେ ବିବେଚନା କରାଯାଇପାରେ । ଏହି ପ୍ରସ୍ତରକଳା ତୁର୍କହାଇମ୍ (ତତ୍କାଳୀନ ଜର୍ମାନୀ ଓ ବର୍ତ୍ତମାନର ଫ୍ରାନ୍ସରେ ଅବସ୍ଥିତ) ସହରର ଏକ ଘରେ ରହିଛି ।[୧୬]

ଯଦିଓ ବର୍ତ୍ତମାନ କାଳରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ବଡ଼ଦିନ ଛୁଟି ସମୟର ଆଗମନର ସୂଚକ, ପୂର୍ବେ କିନ୍ତୁ ଏହା ଏକ ପାଗାନ୍ ପ୍ରଥା ଥିଲା ଓ ଏହାର ବଡ଼ଦିନ ସହିତ ସମ୍ବନ୍ଧ ନଥିଲା ।[୧୭]

ସମ୍ଭାବ୍ୟ ପୂର୍ବତନ ମୂଳ ପ୍ରଥା ସମ୍ପାଦନା

 
ଓଲୁଫ୍ ଓଲୁଫସେନ୍ ବେଜ୍‍ଙ୍କଦ୍ୱାରା ଅଙ୍କିତ ନର୍ଦର୍ଣ୍ଣ୍ ଆଣ୍ଟିକ୍ୱିଟିସ୍ (Northern Antiquities - ୧୮୪୭ର ଏକ ଲେଖା ଏଡ୍ଡାର ଇଂରାଜୀ ଅନୁବାଦ)ର ଏକ ଚିତ୍ରରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ

ବାଇବେଲ୍ ଗ୍ରନ୍ଥରେ ବର୍ଣ୍ଣିତ "ସ୍ୱର୍ଗର ଗଛ (ଇଂରାଜୀରେ tree of life ବା tree of paradise)" ସହିତ ଆଧୁନିକ ସମୟର କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛର ସମ୍ପର୍କ ରହିଛି । ବାଇବେଲ୍‍ର ଏକ କାହାଣୀ ଅନୁସାରେ ଆଡାମ୍ ଓ ଇଭ୍ ନାମକ ପ୍ରଥମ ପୁରୁଷ ଓ ସ୍ତ୍ରୀଙ୍କଠାରୁ ମାନବ ଜାତିର ସୃଷ୍ଟି ଏବଂ ଏହି କାହାଣୀ ବିଭିନ୍ନ ମଧ୍ୟଯୁଗୀୟ ନାଟକ ମାଧ୍ୟମରେ ଡିସେମ୍ବର୍ ୨୪ ତାରିଖ ଦିନ ପ୍ରଦର୍ଶିତ ହୁଏ । ଏହି ସବୁ ନାଟକର ମଞ୍ଚର ପ୍ରଚ୍ଛଦଭୂମିରେ ଲାଲ୍ ସେଓ (ନିଷିଦ୍ଧ ଫଳ - forbidden fruitର ସୂଚକ) ଓ ୱେଫର୍ (ଶୁଦ୍ଧିକରଣ ବା ମୁକ୍ତିର ସୂଚକ) ଇତ୍ୟାଦିରେ ଲଦା ଏକ ଗଛ ରହିଥାଏ । ଯୀଶୁ ଜନ୍ମ ବୃତ୍ତାନ୍ତର ଦୃଶ୍ୟ ସହିତ ଏହି ସ୍ୱର୍ଗର ଗଛକୁ ମଧ୍ୟ ଘରମାନଙ୍କରେ ଲୋକେ ସଜାଇବାକୁ ଲାଗିଲେ । ଗଛମାନଙ୍କରେ ସେଓ ଫଳ ପରିବର୍ତ୍ତେ ଲାଲ୍ ରଙ୍ଗର ଚକମକିଆ ପେଣ୍ଡୁ ବା ବଲ୍ ଖଞ୍ଜି ଦିଆଗଲା । [୧୧][୧୨][୧୮][୧୯][୨୦][୨୧]

ମଧ୍ୟଯୁଗ ପରେ (ପ୍ରାୟ ୧୪୦୦ ମସିହାରେ) ପର୍ତ୍ତୁଗାଲର ଆଲ୍କୋବାକାରେ ଆଧୁନିକ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛର ଆଉ ଏକ ପୂର୍ବ ରୂପର ଉଲ୍ଲେଖ “ଅର୍ଡର୍ ଅଫ୍ ସିଷ୍ଟର୍”ର ରେଜିମେଣ୍ଟ୍ (ନନ୍ ଓ ପାଦ୍ରୀଙ୍କ ସଙ୍ଗଠନ)ର ବିଧିରେ ମିଳେ । ଏଥିରେ ବଡ଼ଦିନ ପୂର୍ବ ସନ୍ଧ୍ୟାରେ ଏକ ବୁଦାଳିଆ ସବୁଜ ଗଛର ଡାଳ ବାଛିବା, ସେ ଡାଳରେ କମଳା ଫଳ କେତୋଟି ଲଗାଇବା, ମହମବତୀ ଲଗାଇବା, ଡାଳକୁ ଏକ ଲମ୍ବା ଦଣ୍ଡରେ ଓହଳାଇବା ଇତ୍ୟାଦିର ବିଧି ଉଲ୍ଲିଖିତ ରହିଛି ।[୨୨]

ପ୍ରାକ୍-ଖ୍ରୀଷ୍ଟୀୟ ପ୍ରଥା ଓ ଷୋଡ଼ଶ ଶତାବ୍ଦୀର ଜର୍ମାନ୍ ପ୍ରଥା ସମାନ ବୋଲି କହିବା ବିବାଦୀୟ ହୋଇପାରେ । କାରଣ, ଷୋଡ଼ଶ ଶତାବ୍ଦୀର ପ୍ରଥାର ଉତ୍ସ ହେଉଛି ଲୁଥେରାନ୍ ସଂସ୍କୃତି ।[୨୩] ତେବେ ଅନ୍ୟ ବହୁଗୁଡ଼ିଏ ଉତ୍ସ ପ୍ରାକ୍-ଖ୍ରୀଷ୍ଟ ପ୍ରଥା ଓ ୧୬୦୦ ଶତାବ୍ଦୀରେ ଉଲ୍ଲିଖିତ ରହିଥିବା କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛର ପ୍ରତୀକବାଦ ମଧ୍ୟରେ ରହିଥିବା ସାମଞ୍ଜସ୍ୟ ଉପରେ ଆଲୋକପାତ କରିଛନ୍ତି । ଉଦାହରଣ ସ୍ୱରୂପ ବ୍ରିଟାନିଆ ଜ୍ଞାନକୋଷରେ ଉଲ୍ଲିଖିତ ରହିଛି ଯେ, "ଚିରହରିତ୍ ବୃକ୍ଷ, ରଙ୍ଗିନ୍ ମାଳା ପ୍ରାଚୀନ ମିଶରୀୟ, ଚୀନୀ ଓ ୟେହୁଦି ପରମ୍ପରାରେ ରହିଥିବା ଅମର ଜୀବନ ମତବାଦକୁ ସୂଚୀତ କରିଥାଏ । ପାଗାନ୍ ୟୁରୋପୀୟମାନେ ବୃକ୍ଷପୂଜନ ପରମ୍ପରାର ବିଶ୍ୱାସୀ ଥିଲେ ଏବଂ ସ୍କାଣ୍ଡିନେଭୀୟ ଦେଶରେ ଖ୍ରୀଷ୍ଟ ଧର୍ମାନ୍ତରିତ ସମାଜରେ ନବବର୍ଷ ସମୟରେ ଘରେ ଓ ଖଳାରେ ଚିରହରିତ୍ ଗଛ ସଜାଇବାଦ୍ୱାରା ଶସ୍ୟ ଓ ଅନ୍ୟ ହିଂସକ ଆତ୍ମାଙ୍କଠାରୁ ରକ୍ଷା ମିଳେ ବୋଲି ବିଶ୍ୱାସ ରହିଆସିଥିଲା ।"[୨୪]

ମଧ୍ୟ-ଶୀତ ଋତୁରେ ପ୍ରାଚୀନ ରୋମାନ୍ ସାମ୍ରାଜ୍ୟରେ "ସାଟର୍ଣ୍ଣାଲିଆ" ବୋଲି ଏକ ପର୍ବ ପାଳିତ ହେଉଥିଲା ଯେଉଁଥିରେ ଘରମାନଙ୍କରେ ଚିରହରିତ୍ ଗଛର ପତ୍ର ଲଗାଇ ସଜାଯାଉଥିଲା ଓ ଏପରି ସବୁ ପ୍ରଥା ବଡ଼ଦିନ ଉପଲକ୍ଷେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ଲଗାଇବାର ପ୍ରଥାର ସମ୍ଭାବ୍ୟ ଉତ୍ସ ହୋଇପାରେ ।[୨୫]

ଭାଇକିଂ ଓ ସାକ୍ସନ୍‍ମାନେ ମଧ୍ୟ ବୃକ୍ଷ ଉପାସକ ଥିଲେ ।[୨୫] ଏକ ଗଳ୍ପାନୁସାରେ ସନ୍ଥ ବୋନିଫେସ୍ ଡୋନାର୍‍ର ଓକ୍ ଗଛ କାଟି ଦେଇଥିଲେ । ଏହି ସବୁ ଲୋକଗଳ୍ପରୁ ପ୍ରତୀତ ହୁଏ ଯେ, ୮ମ ଶତାବ୍ଦୀରେ ଜର୍ମାନ୍‍ମାନେ ପାଗାନ୍ ଉପାସକ ଥିଲେ । ପରବର୍ତ୍ତୀ ସମୟର ଏକ ଲୋକଗଳ୍ପରେ କଥିତ ଅଛି ଯେ, କଟାଯାଇଥିବା ଓକ୍ ଗଛରୁ ପୁଣି ଏକ କୋନାକାର ଚିରହରିତ୍ ଗଛ ବଢ଼ି ଉଠିଥିଲା । ଏହି କୋନାକୃତି (ବା ୨-ଆୟାମର ତ୍ରିଭୂଜାକାର) ଗଛର ଅଗ ସ୍ୱର୍ଗ ଆଡ଼କୁ ଦିଗ ପ୍ରଦର୍ଶନ କରିବା, ଏହାର ତ୍ରିଭୂଜାକାର ଲୋକଙ୍କୁ ପରମପିତା (ଯେ କି ହିନ୍ଦୁ ଧର୍ମର ବ୍ରହ୍ମା ନୁହଁନ୍ତି), ପରମପିତାଙ୍କ ପୁତ୍ର (ଯୀଶୁ ଖ୍ରୀଷ୍ଟ) ଓ ପବିତ୍ର ଆତ୍ମାର ତ୍ରିକୋଣ ବିଷୟରେ ମନେ ପକାଉଥାଏ ବୋଲି ଏହି ଗଳ୍ପରେ ଲିଖିତ ଅଛି ।[୨୬][୨୭]

ଜର୍ଜିଆ ସମ୍ପାଦନା

 
ଜର୍ଜିଆ ଦେଶର ଏହି କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛକୁ ଚିଚିଲାକି ବୋଲି କୁହାଯାଇଥାଏ

ଜର୍ଜିଆ ଦେଶର ପରମ୍ପରାରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛକୁ ଚିଚିଲାକି ବୋଲି କୁହାଯାଇଥାଏ । ଶୁଖିଲା ହେଜେଲ୍‍ନଟ୍ ବା ୱାଲ୍‍ନଟ୍ ଶାଖାକୁ ବ୍ୟବହାର କରି ଏକ ଛୋଟ କୋନାକାର ଗଛର ଆକାର ପ୍ରଦାନ କରାଯାଏ ।[୨୮] ଅବସନ୍ନ ରଙ୍ଗର ସାଜସଜ୍ଜା ରହିଥିବା ଏହି ଗଛ ୨୦ ସେଣ୍ଟିମିଟର୍‍ରୁ ନେଇ ୩ ମିଟର୍ ପର୍ଯ୍ୟନ୍ତ ଉଚ୍ଚତାବିଶିଷ୍ଟ ହୋଇଥାନ୍ତି । ଜର୍ଜିଆର କୃଷ୍ଣ ସାଗର ଉପକୂଳବର୍ତ୍ତୀ ଗୁରିଆ ଓ ସାମେଗ୍ରେଲୋ ଅଞ୍ଚଳରେ ଚିଚିଲାକି ରଖିବା ଏକ ସାଧାରଣ ପ୍ରଥା । ତେବେ ରାଜଧାନୀ ତିବ୍ଲିସୀରେ ମଧ୍ୟ ଚିଚିଲାକି ପ୍ରଥାର ପ୍ରଚଳନ ଦେଖାଯାଇପାରିବ । ପ୍ରାଚ୍ୟ ପାରମ୍ପରିକ ଗୀର୍ଜାଘରମାନେ ଜାନୁଆରୀ ପହିଲାରେ ସନ୍ଥ ବେସିଲ୍‍ଙ୍କୁ ପୂଜା କରନ୍ତି ଓ ଜର୍ଜୀୟମାନଙ୍କ ବିଶ୍ୱାସ ଅନୁସାରେ ଚିଚିଲାକି ମହାନ୍ ସନ୍ଥ ବେସିଲ୍‍ଙ୍କ ଦାଢ଼ି ପରି ଦେଖାଯାଏ ।

ପୋଲାଣ୍ଡ୍ ସମ୍ପାଦନା

ପୋଲାଣ୍ଡ୍ ଦେଶରେ ଘର ଛାତରୁ ଏକ ପାଇନ୍, ସ୍ପ୍ରୁସ୍ ବା ଫିର୍ ଗଛର ଡାଳ ଝୁଲାଇ ରଖିବାର ଏକ ପୁରାତନ ପାଗାନ୍ ପ୍ରଥା ରହିଆସିଛି । ଏହାକୁ ପ୍ୟାନିକଲ୍ (ପୋଲିଶ୍ ଭାଷାରେ Podłaźniczka) କୁହନ୍ତି । ପରଜୀବୀ ଗୁଳ୍ମ ଓ ଲତା (ଇଂରାଜୀରେ mistletoe) ମଧ୍ୟ ଏହି ପ୍ରଥାନୁସାରେ ଗ୍ରହଣୀୟ ଥିଲା । ଏହି ଡାଳରେ ସେଓ, ବାଦାମ, ବିସ୍କୁଟ୍, ରଙ୍ଗୀନ୍ କାଗଜ, ରିବନ୍ ଫିତା, ତାରକା ଓ ୱେଫର୍ ଲଗାଇ ସଜା ଯାଉଥିଲା । ଏପରି କଲେ ଗଛର ଚମତ୍କାରୀ ଶକ୍ତି ଯୋଗୁଁ ଆଗାମୀ ଅମଳ ଭଲ ହୁଏ ବୋଲି କିଛି ଲୋକ ବିଶ୍ୱାସ କରୁଥିଲେ ।

୧୮ଶ ଶତାବ୍ଦୀର ଶେଷ ଓ ୧୯ଶ ଶତାବ୍ଦୀର ଆରମ୍ଭ ବେଳକୁ ଜର୍ମାନ୍ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ବୃକ୍ଷ ପ୍ରଥାର ଆଗମନ ହେଲା ଓ ଏହି ସବୁ ପୁରାତନ ପ୍ରଥା ଲୋପ ପାଇଗଲା ।

ଇଷ୍ଟୋନିଆ, ଲାଟ୍‍ଭିଆ ଏବଂ ଜର୍ମାନୀ ସମ୍ପାଦନା

 
ଫ୍ରାଞ୍ଜ୍ ସ୍କାର୍ବିନାଙ୍କ (୧୮୪୯-୧୯୧୦)ଦ୍ୱାରା ୧୮୯୨ ମସିହାରେ ଅଙ୍କିତ ଏକ ଚିତ୍ରରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ସହିତ ଏକ ତରୁଣୀ

ବଡ଼ଦିନ ସମୟରେ ସୁସଜ୍ଜିତ ଗଛ ଲଗାଇବାର ପ୍ରଥା ପୁନର୍ଜାଗରଣ ଯୁଗର ଉତ୍ତର ଜର୍ମାନୀ ଓ ଲିଭୋନିଆରେ ରହିଥିଲା । ବଡ଼ଦିନ ଉପଲକ୍ଷେ ଗିଲ୍ଡହଲ୍‍ମାନଙ୍କରେ ରହିଥିବା ସଜ୍ଜିତ ବୃକ୍ଷ, ସେଥିରୁ ଛୁଆମାନଙ୍କ ପାଇଁ ଝୁଲୁଥିବା ମିଷ୍ଟାନ୍ନ ଇତ୍ୟାଦି ଏହି ପ୍ରଥାର ପ୍ରମାଣ ହୋଇପାରେ । ୧୪୪୧, ୧୪୪୨, ୧୫୧୦ ଓ ୧୫୧୪ ମସିହାର ବଡ଼ଦିନ ଛୁଟି ସମୟରେ ଲିଭୋନିଆରେ ନିଜ ଗିଲ୍ଡହାଉସରେ ବ୍ଲାକ୍-ହେଡ୍ ଭ୍ରାତୃସଂସ୍ଥା ସଜ୍ଜିତ ଗଛର ସ୍ଥାପନା କରିଥିଲେ । ଛୁଟି ଆରମ୍ଭ ହେବାର ପୂର୍ବରାତିର ସମାରୋହରେ ସଂସ୍ଥାର ସଦସ୍ୟମାନେ ଏହି ଗଛ ଚାରିପଟେ ନାଚିଥିଲେ ।[୨୯]

ବ୍ରେମେନ୍‍ର ୧୫୭୦ ମସିହାର ଏକ କ୍ରୋନିକଲ୍ କୁହେ ଯେ ବଡ଼ଦିନ ସମୟରେ ଗୋଷ୍ଠୀ (ଗିଲ୍ଡ) ସଦସ୍ୟମାନଙ୍କ ଘରେ ସେଓ, ବାଦାମ, ଖଜୁରୀ, କାଗଜର ଫୁଲଦ୍ୱାରା ସଜ୍ଜିତ ଛୋଟ ଗଛ ରଖାଯାଉଥିଲା ।[୩୦] I ବାଲ୍‍ଥାସାର୍ ରୁସୋ ୧୫୮୪ ମସିହାର ନିଜର କ୍ରୋନିକଲ୍ Chronica der Provinz Lyfflandtରେ ଏକ ପ୍ରଥାର ଉଲ୍ଲେଖ କରିଛନ୍ତି । ଏହି ପ୍ରଥାନୁସାରେ ଗାଁ ବଜାରର କେନ୍ଦ୍ରରେ ଏକ ସଜ୍ଜିତ ସ୍ପ୍ରୁସ୍ ଗଛ ରଖାଯାଉଥିଲା, ସେଠାକୁ ଯୁବକ ଓ ଯୁବତୀମାନେ ଦଳ ହୋଇ ଯାଉଥିଲେ, ନାଚଗୀତ ହେଉଥିଲା ଓ ଶେଷରେ ଗଛଟିକୁ ଜଳାଇ ଦିଆଯାଉଥିଲା ।

ପ୍ରୋଟେଷ୍ଟାଣ୍ଟ୍ ବାଦର ପ୍ରଚଳନ ପରେ କ୍ୟାଥୋଲିକ୍ ଖ୍ରୀଷ୍ଟ ଧର୍ମାବଲମ୍ବୀଙ୍କ ଘରେ ଯୀଶୁ ଜନ୍ମବୃତ୍ତାନ୍ତର ସାଜସଜ୍ଜା ଓ ସମ୍ଭ୍ରାନ୍ତ ପ୍ରୋଟେଷ୍ଟାଣ୍ଟ୍ ଖ୍ରୀଷ୍ଟ ଧର୍ମାବଲମ୍ବୀଙ୍କ ଘରେ ବଡ଼ଦିନ ଗଛ ରଖିବାର ପ୍ରଥା ଦେଖାଗଲା । ୧୮-୧୯ଶ ଶତାବ୍ଦୀ ବେଳକୁ ଗୋଷ୍ଠୀ ଗୃହରୁ ଏପରି ଭାବେ କ୍ରମେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ପ୍ରତି ଘରକୁ ବ୍ୟାପିଯାଇଥିଲା ।

ଅଷ୍ଟଦଶରୁ ବିଂଶ ଶତାବ୍ଦୀର ଆରମ୍ଭ ପର୍ଯ୍ୟନ୍ତ ସମ୍ପାଦନା

ଜର୍ମାନୀ ସମ୍ପାଦନା

 
୧୮୮୮ ମସିହାରେ ଲୁଡ୍ୱିଗ୍ ବ୍ଲୁମେ-ସିବର୍ଟଙ୍କ ଅଙ୍କିତ ଚିତ୍ରରେ ଏକ କ୍ଷୁଦ୍ର କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ପ୍ରଦର୍ଶିତ ହୋଇଛି
 
୧୮୯୧ ମସିହାରେ ଭିଗ୍ଗୋ ୟୋହାନସେନଙ୍କ ଗ୍ଲାଡେ ୟୁଲ୍ (Glade jul)
 
ମାର୍ସେଲ୍ ରିଡର୍‍ଙ୍କ (୧୮୬୨-୧୯୪୨)ଦ୍ୱାରା ୧୮୯୮ ମସିହାରେ ଅଙ୍କିତ ଏକ ଚିତ୍ରରେ ଜଣେ ଯୁବତୀ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛକୁ ସଜାଉଛି
 
ବେଥ୍ଲେହେମ୍‍ର କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ଓ ତାହା ପଛକୁ ରହିଥିବା ଚର୍ଚ୍ଚ୍ ଅଫ୍ ନେଟିଭିଟି (୨୦୧୪ ମସିହାର ଚିତ୍ର)

ଅଷ୍ଟଦଶ ଶତାବ୍ଦୀର ଆରମ୍ଭ ବେଳକୁ ଉପର ରାଇନ୍ ଉପତ୍ୟକାର ସହରମାନଙ୍କରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ଏକ ସାଧାରଣ ପ୍ରଥା ଥିଲା । କିନ୍ତୁ ଏହା ଗ୍ରାମାଞ୍ଚଳକୁ ସେତେ ବ୍ୟାପି ନଥିଲା । ସେତେବେଳେ ମହମବତୀ ଏକ ମହଙ୍ଗା ବସ୍ତୁ ଥିଲା ।

ତଳ ରାଇନ୍ ଉପତ୍ୟକାରେ ଅଧିକାଂଶ କ୍ୟାଥୋଲିକ୍ ଖ୍ରୀଷ୍ଟ ଧର୍ମାବଲମ୍ବୀ ଥିଲେ । କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛକୁ ସେମାନେ ପ୍ରୋଟେଷ୍ଟାଣ୍ଟ୍ ପ୍ରଥା ରୂପେ ପରିଗଣିତ କରୁଥିଲେ । ଫଳରେ ବହୁ ବର୍ଷ ଯାଏଁ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛର ପ୍ରଥା କେବଳ ଉପର ରାଇନ୍ ଉପତ୍ୟକାରେ ସୀମିତ ଥିଲା । ୧୮୧୫ ମସିହାରେ ପ୍ରୁସିଆନ୍ ଅଧିକାରୀମାନଙ୍କ ଯୋଗୁଁ ଏହି ପ୍ରଥାର ପ୍ରଚାର ଓ ପ୍ରସାର ଘଟିଥିଲା ।

୧୯ଶ ଶତାବ୍ଦୀରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛକୁ ଜର୍ମାନ୍ ସଂସ୍କୃତିର ନିଦର୍ଶନ ବୋଲି ବିଶ୍ୱାସ କରାଯାଉଥିଲା ।[୩୧]

ଫ୍ରାଙ୍କୋ-ପ୍ରୁସିଆନ୍ ଯୁଦ୍ଧ ବୋଳେ ଜର୍ମାନ୍ ସେନା ସବୁ ଛାଉଣୀ ଓ ଚିକିତ୍ସାଳୟରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ଲଗାଉଥିଲେ । ୨୦ଶ ଶତାବ୍ଦୀର ଆରମ୍ଭରେ ଗୀର୍ଜାଘରମାନଙ୍କରେ ଆଲୋକମାଳାରେ ଝଲସୁଥିବା କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ଲଗାଯିବା ଆରମ୍ଭ ହେଲା ।[୩୨]

ୟୁରୋପର ସମ୍ଭ୍ରାନ୍ତ ଘରମାନଙ୍କଦ୍ୱାରା ଗୃହୀତ ହେବା ସମ୍ପାଦନା

 
୧୮୭୭ ମସିହାରେ ଏଚ୍ ଜେ ଓଭର୍‍ବିକ୍‍ଙ୍କ ଅଙ୍କିତ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛର ଚିତ୍ର

୧୯ଶ ଶତାବ୍ଦୀରେ ୟୁରୋପରୁ ନେଇ ଋଷ ପର୍ଯ୍ୟନ୍ତ ସମ୍ଭ୍ରାନ୍ତ ଓ ରାଜକୀୟ ଲୋକଙ୍କ ଗହଣରେ ଏହି ପ୍ରଥା ବିଶେଷ ଭାବେ ଆଦୃତ ହୋଇଥିଲା । ୧୮୧୬ରେ ଅଷ୍ଟ୍ରିଆର ରାଜକୁମାରୀ ଭିଏନାରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛର ପ୍ରଚଳନ କରାଇଲେ ଏବଂ ଏହି ପ୍ରଥା ଅଷ୍ଟ୍ରିଆରେ ବ୍ୟାପିଗଲା । ୧୮୪୦ ମସିହାରେ ଫ୍ରାନ୍ସର ରାଜକୁମାର ଫର୍ଡିନାଣ୍ଡ୍ ଫିଲିପେ ଏହାର ଆରମ୍ଭ କରାଇଲେ । ଏକ ଦିନାମାର ଖବରକାଗଜ ଅନୁଯାୟୀ ହୋଲ୍‍ଷ୍ଟାଇନ୍ ବର୍ଗ୍‍ର ରାଣୀ ଡେନ୍‍ମାର୍କରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛର ପ୍ରଥା ଆରମ୍ଭ କରିଥିଲେ । ୧୮୬୫ରେ ବୁଢ଼ୀ ରାଣୀ ପ୍ରଥମ ଦିନାମାର କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛର ଇତିହାସ ବିଷୟରେ ଲେଖକ ହାନ୍ସ ଖ୍ରୀଷ୍ଟିୟାନ୍ ଆଣ୍ଡର୍ସନ୍‍ଙ୍କୁ ଜଣାଇଥିଲେ । ଆଣ୍ଡର୍ସନ୍ କିନ୍ତୁ ୧୮୪୪ ମସିହାରେ ଏକ ଗପ ଲେଖିଥିଲେ ଯେଉଁଥିରେ ଏକ ଫିର୍ ଗଛ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ରୂପେ ବ୍ୟବହୃତ ହେବା ବିଷୟ ଉଲ୍ଲେଖ ଥିଲା ।[୩୩]

ବ୍ରିଟେନ୍ ସମ୍ପାଦନା

 
ରାଣୀ ଭିକ୍ଟୋରିଆ ଓ ରାଜକୁମାର ଆଲବର୍ଟ୍ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛକୁ ନେଇ ବହୁତ ଉତ୍ସାହିତ ଓ ଉନ୍ମାଦିତ ଥିବା ବିଷୟ ୧୮୪୦ ମସିହାର ଏହି ଚିତ୍ରରେ ପ୍ରଦର୍ଶିତ[୩୪]
 
ଆଲବର୍ଟ୍ ସେଭାଲିଅର୍ ଟେଲରଙ୍କ ୧୯୧୧ ମସିହାର “ଦ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଟ୍ରି” ଚିତ୍ର

ଯଦିଓ ବଡ଼ଦିନରେ ଗୀର୍ଜାଘର ଓ ଘରର ସବୁଜ ଡାଳପତ୍ରରେ ସଜାଇବା ପ୍ରଥା ବହୁ କାଳରୁ ଚଳିଆସୁଥିଲା,[୩୫] ଏକ ସମ୍ପୂର୍ଣ୍ଣ ଗଛକୁ ସଜାଇବାର ପ୍ରଥା ଦୁଇ ଶତାବ୍ଦୀ ପୂର୍ବେ ବ୍ରିଟେନ୍ ଦେଶରେ ଅଜଣା ଥିଲା । ହାନୋଭର୍ ରାଜାଙ୍କ ସହ ବନ୍ଧୁମିଳନ ଅବସରରେ ରାଜା ତୃତୀୟ ଜର୍ଜଙ୍କ ଜର୍ମାନ୍ ପତ୍ନୀ ଶାର୍ଲଟ୍ ୧୮୦୦ ମସିହାରେ ପିଲାଙ୍କୁ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ସହିତ ପରିଚିତ କରାଇଲେ ।[୩୬] ସେ ସମୟରେ ରାଜ ପରିବାରକୁ ଛାଡ଼ି ଅନ୍ୟତ୍ର ଏହି ପ୍ରଥାର ସେତେ ଚଳନ ନଥିଲା ।[୩୭] ନିଜ କିଶୋରାବସ୍ଥାରୁ ରାଣୀ ଭିକ୍ଟୋରିଆ ଏହି ପ୍ରଥା ସହିତ ପରିଚିତ ଥିଲେ ଓପ୍ରତିବର୍ଷ ବଡ଼ଦିନରେ ତାଙ୍କ କୋଠରୀରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ରଖାଯାଉଥିଲା । ୧୮୩୨ ମସିହାର ବଡ଼ଦିନ ପୂର୍ବ ସନ୍ଧ୍ୟାକୁ ବର୍ଣ୍ଣନା କରି ସେ ଲେଖିଥିବା ଜର୍ଣ୍ଣାଲରେ ୧୩ ବର୍ଷୀୟା ଭିକ୍ଟୋରିଆ ଲେଖିଥିଲେ :[୩୮]

ରାତ୍ରଭୋଜନ ପରେ... ଆମେ ତା’ପରେ ଭୋଜନପ୍ରକୋଷ୍ଠ ନିକଟସ୍ଥ ବୈଠକଘରକୁ ଗଲୁ... ସେଠାରେ ଦୁଇଟି ବଡ଼ ଗୋଲ ଟେବୁଲ୍ ଉପରେ ଆଲୋକମାଳା ଓ ମିଷ୍ଟାନ୍ନ ସଜ୍ଜିତ ଦୁଇଟି ଗଛ ରହିଥିଲା । ଗଛ ଦୁଇଟି ଚାରିପଟେ ସମସ୍ତ ଉପହାର ରହିଥିଲା ...

୧୮୪୧ ମସିହା ବେଳକୁ ଭିକ୍ଟୋରିଆ ଓ ଆଲବର୍ଟ୍‍ଙ୍କ ବିବାହ ହୋଇସାରିଥିଲା ଓ ସେ ସମୟ ବେଳକୁ ଏ ପ୍ରଥା ବହୁଳ ପ୍ରସାର ଲାଭ କରିଥିଲା ।[୩୯] ବିତ୍ତଶାଳୀ ମଧ୍ୟମ-ଆୟ ବର୍ଗର ଲୋକେ ଏହାକୁ ଏକ ଫ୍ୟାଶନ୍ ପରି ପାଳନ କରିବାକୁ ଲାଗିଲେ । ୧୮୪୨ ମସିହାର ଏକ ଖବରକାଗଜରେ ପ୍ରକାଶିତ ବଡ଼ଦିନର ବିଜ୍ଞାପନରୁ ଏହାର ଜର୍ମାନ୍ ସଂସ୍କୃତି ସହ ସମ୍ପର୍କ, ଛୁଆଙ୍କ ମଧ୍ୟରେ ଉପହାର ବଣ୍ଟନର ପରମ୍ପରା ଇତ୍ୟାଦି ବିଷୟରେ ସୂଚନା ଦିଏ ।[୪୦] ୧୮୪୪ ମସିହା ଡିସେମ୍ବର ମାସରେ “ଦ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଟ୍ରି” ନାମକ ଏକ ପୁସ୍ତକ ପ୍ରକାଶ ପାଇଥିଲା ଯେଉଁଥିରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ସମ୍ପର୍କିତ ଅନେକ ତଥ୍ୟ ରହିଥିଲା ।[୪୧] ୧୮୪୬ ମସିହା ଜାନୁଆରୀ ୨ ତାରିଖରେ ଏଲିଜାବେଥ୍ ଫିଲ୍ଡିଂ ଲେଲକ୍ ଆବେରୁ ହେନେରି ଫକ୍ସ-ଟାଲ୍‍ବଟଙ୍କୁ ଏକ ଚିଠିରେ ଲେଖିଥିଲେ ଯେ: "କନ୍‍ଷ୍ଟାନ୍ସରେ ସଭିଏଁ ବୋହେମୀୟ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ସଜାଇବାରେ ବ୍ୟସ୍ତ । କ୍ୟାରୋଲିନ୍[୪୨] ଜର୍ମାନୀରେ ଦେଖିଥିବା ଯେଉଁ ଗଛ ବିଷୟରେ କହିଥିଲା, ଠିକ୍ ସେହିପରି"[୪୩] ୧୮୪୭ ମସିହାରେ ରାଜକୁମାର ଆଲ୍‍ବର୍ଟ୍ ଲେଖିଥିଲେ: "ମୁଁ ଓ ଅର୍ନେଷ୍ଟ୍ ପିଲାବେଳେ ଯେପରି ଥିଲୁ, ଯେପରି ଅନୁଭବ କରୁଥିଲୁ, ଯେପରି ଭାବୁଥିଲୁ, ତାହାର ଏକ ପ୍ରତିଛବି ନିଜ ପିଲାଙ୍କ ମଧ୍ୟରେ ଦେଖିପାରୁଛି; ଓ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛକୁ ଦେଖି ଆମେ ଯେପରି ଆନନ୍ଦିତ ହେଉଥିଲୁ, ସେମାନେ ମଧ୍ୟ ସେପରି ଆନନ୍ଦ ପାଉଛନ୍ତି" ।[୪୪] ୧୮୪୮ ମସିହାରେ ଯେବେ ଦ ଇଲଷ୍ଟ୍ରେଟେଡ଼୍ ଲଣ୍ଡନ୍ ନ୍ୟୁଜ୍ (The Illustrated London News)[୪୫] ଅନ୍ୟ ଖବରକାଗଜମାନଙ୍କରେ ପ୍ରକାଶିତ ଖବରକୁ ଭିତ୍ତି କରି ଏକ ରିପୋର୍ଟ ପ୍ରକାଶ କଲା[୪୬] ଓ ଏହାର ପ୍ରଥମ ପୃଷ୍ଠାରେ ୱିଣ୍ଡସର୍ ଗଡ଼ରେ ଥିବା କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ଓ ତାହା ନିକଟରେ ରାଜ ପରିବାରର ଲୋକଙ୍କ ଚିତ୍ର ଛାପିଲା, ବ୍ରିଟିଶ୍ ସମାଜରେ ଏହି ପ୍ରଥା ଅଧିକ ଆଦୃତ ହେଲା । ଅଳ୍ପ କିଛି ବର୍ଷରେ ଅନେକ ଘରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ଦେଖାଗଲା । ୧୮୫୬ ମସିହା ବେଳକୁ ଉତ୍ତର ପ୍ରୋଭିନ୍ସର ଏକ ଖବରକାଗଜରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛରେ ଆଲୋକ ସଜାଇବା ବେଳେ ଜଣେ ମହିଳାଙ୍କ ମୃତ୍ୟୁ ଖବର[୪୭] ଓ ତତ୍-ସମ୍ପର୍କିତ ଏକ ବିଜ୍ଞାପନ ପ୍ରକାଶ ପାଇଥିଲା ।[୪୮] କିନ୍ତୁ ୧୮୫୮ ମସିହା ବେଳକୁ ବର୍ଲିନ୍ ପରି ବ୍ରିଟେନ୍‍ର ଘରେ ଘରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ନଥିଲା ବରଂ କେବଳ ଉଚ୍ଚ ବର୍ଗର ଲୋକଙ୍କ ଘର ପର୍ଯ୍ୟନ୍ତ ସୀମିତ ଥିଲା ବୋଲି କିଛି ଖବରକାଗଜରୁ ଜଣାଯାଏ ।[୪୯]

ବଜାର, ଚିକିତ୍ସାଳୟ ପ୍ରଭୃତିରେ ଏମାନଙ୍କ ବ୍ୟବହାର ସାଧାରଣ ଜନତାଙ୍କ ମହଲରେ ଏମାନଙ୍କୁ ଅଧିକ ପ୍ରସିଦ୍ଧ କରାଇଲା । ୧୯୦୬ରେ ଏକ କାର୍ଯ୍ୟକ୍ରମର ଆୟୋଜନ ହୋଇଥିଲା ଯାହା ଫଳରେ ଲଣ୍ଡନର ଗରୀବ ପିଲାମାନେ ମଧ୍ୟ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛକୁ ଦେଖି ପାରିଲେ ଓ ସେହି ବର୍ଷର ବଡ଼ଦିନକୁ ଅଧିକ ଉପଭୋଗ କରି ପାରିଲେ ।[୫୦] ପ୍ରଥମ ବିଶ୍ୱଯୁଦ୍ଧ ପରେ ଜର୍ମାନ୍-ବିରୋଧୀ ମନୋଭାବ ବୃଦ୍ଧି ପାଇବାରୁ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛର ଲୋକପ୍ରିୟତା କିଛି ପରିମାଣରେ ହ୍ରାସ ପାଇଥିଲା ।[୫୧] କିନ୍ତୁ ଏହି ଅବସ୍ଥା ଅଳ୍ପ ସମୟ ପାଇଁ ଥିଲା ।[୫୨] ୧୯୨୦ ଦଶନ୍ଧିର ମଧ୍ୟଭାଗ ବେଳକୁ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ପ୍ରଥା ସମାଜର ସବୁ ବର୍ଗକୁ ବ୍ୟାପି ଯାଇଥିଲା ।[୫୩] ୧୯୩୩ ମସିହାରେ ବାହାର ଦେଶରୁ ଗଛ ଆମଦାନୀ ଉପରେ କଟକଣା ଲାଗିବାରୁ ବ୍ରିଟେନ୍‍ର ଚାହିଦା ପୂରଣ କରିବା ପାଇଁ ସ୍ୱଦେଶୀ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ବ୍ୟବସାୟରେ ଏକ ନୂତନ ଯୁଗର ଆରମ୍ଭ ହେଲା ।[୫୪] ୨୦୧୩ ମସିହା ବେଳକୁ ବ୍ରିଟେନ୍‍ର ବଡ଼ଦିନ ବ୍ୟବସାୟର ଆନୁମାନିକ ମୂଲ୍ୟ ପ୍ରାୟ ୮୦ ଲକ୍ଷ ପାଉଣ୍ଡ୍ ହୋଇସାରିଥିଲା ।[୫୫] ତେଣୁ ବଡ଼ଦିନ ଉପଲକ୍ଷେ ବ୍ରିଟେନ୍‍ର ଦୋକାନ ବଜାରରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ଇତ୍ୟାଦି ବିକ୍ରି ହେବା ଏକ ସାମାନ୍ୟ କଥା ।

ଉତ୍ତର ଆମେରିକା ସମ୍ପାଦନା

 
ହର୍ମାନ୍ ବୋକୁମଙ୍କ ଦ ଷ୍ଟ୍ରେଞ୍ଜର୍ସ ଗିଫ୍ଟ୍ ଚିତ୍ରରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ (୧୮୩୬ ମସିହା)


୧୭୮୧ ମସିହାର ଶୀତ ଋତୁରେ କ୍ୟୁବେକ୍‍ଠାରେ ଥିବା ଜର୍ମାନ୍ ସୈନ୍ୟମାନେ ଉତ୍ତର ଆମେରିକାରେ ଏହି ପରମ୍ପରାର ଆରମ୍ଭ କରାଇଥିଲେ । ସେନାଧ୍ୟକ୍ଷ ଫ୍ରାଇଡ୍ରିଖ୍ ଆଡଲ୍ଫ୍ ରିଡେସେଲ୍ ଓ ତାଙ୍କ ପତ୍ନୀ ଫ୍ରେଡେରିକା ଶାର୍ଲଟ୍ ସେନାର ଅଫିସର୍‍ମାନଙ୍କ ପାଇଁ ଏକ ସମାରୋହର ଆୟୋଜନ କରିଥିଲେ । ଏହି ସମାରୋହରେ ଆଲୋକମାଳା ଓ ଫଳରେ ସଜ୍ଜିତ ଏକ ଗଛ ଏହି ସମାରୋହର ଶୋଭା ବର୍ଦ୍ଧନ କରୁଥିଲା ।[୫୬]

ଉନବିଂଶ ଶତାବ୍ଦୀର ଆରମ୍ଭରେ ଯୁକ୍ତରାଷ୍ଟ୍ର ଆମେରିକାରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ଏକ ସାମାନ୍ୟ ପ୍ରଥା ପାଲଟିଗଲା । ୧୮୩୬ ମସିହାରେ ହର୍ମାନ୍ ବୋକୁମ୍‍ଙ୍କ ଦ ଷ୍ରେଞ୍ଜର୍ସ୍ ଗିଫ୍ଟ (The Stranger's Gift) ଉତ୍ତର ଆମେରିକାରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ପ୍ରଥା ଥିବାର ସର୍ବପୁରାତନ ପ୍ରମାଣ ବହନ କରେ । ଆମେରିକୀୟ ସାହିତ୍ୟରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛର ସର୍ବ ପୁରାତନ ଉଲ୍ଲେଖ କ୍ୟାଥେରିନ୍ ମାରିଆ ସେଜ୍ୱିକ୍‍ଙ୍କ "ନ୍ୟୁ ଇଅର୍ସ୍ ଡେ"ରେ (ଦ ଟୋକନ୍ ଏଣ୍ଡ୍ ଆଟ୍ଲାଣ୍ଟିକ୍ ସୁଭିନିର୍‍ର ୧୮୩୬ତମ ପ୍ରକାଶନ) ମିଳିଥାଏ । ଏଥିରେ ଜଣେ ଜର୍ମାନ୍ ଚାକରାଣୀ ନିଜ ମାଲିକାଣୀଙ୍କ ଗଛକୁ ସଜାଇବାର କାହାଣୀ ବର୍ଣ୍ଣିତ । ୧୮୫୦ ମସିହାରେ ଆମେରିକାର “ଗୋଡେସ୍ ଲେଡିସ୍ ବୁକ୍”ରେ ୱିଣ୍ଡସର୍ ଗଡ଼ର କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛର (ଯାହା ୧୮୪୮ ମସିହାରେ “ଦ ଇଲଷ୍ଟ୍ରେଟେଡ଼୍ ଲଣ୍ଡନ ନ୍ୟୁଜ୍”ରେ ପ୍ରକାଶ ପାଇଥିଲା) ଚିତ୍ର ପ୍ରକାଶ କରିଥିଲେ । ଗୋଡେ ମୂଳ ଚିତ୍ରରୁ ବ୍ରିଟିଶ୍ ରାଜାରାଣୀଙ୍କ ଚିହ୍ନ ବାହାର କରି ଏକ ଆମେରିକୀୟ ଦୃଶ୍ୟ ଭାବେ ପ୍ରକାଶ କରିଥିଲେ ।[୫୭]

ଜର୍ମାନ୍ ପ୍ରଭାବ ଥିବା ଆମେରିକାର ବିଭିନ୍ନ ସହରରେ କିମ୍ବା ପ୍ରବାସୀ ଜର୍ମାନ୍‍ମାନଙ୍କ ସହରରେ ଦେଶର ପ୍ରଥମ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛର ଦାବୀ ଉପସ୍ଥାପନ କରିଆସିଛନ୍ତି ।[୫୮][୫୯][୬୦][୬୧][୬୨][୬୩]

୧୮୮୨ ମସିହାରେ ନ୍ୟୁୟର୍କରେ ଏଡ଼ିସନ୍ ବିୈଦୁତିକ କମ୍ପାନୀର ଏଡ୍ୱାର୍ଡ୍ ଜନ୍‍ସନ୍ ଆମେରିକାର ପ୍ରଥମ ଆଲୋକମାଳା ସଜ୍ଜିତ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ତିଆରି କରିଥିଲେ । ତାହାପରେ ଜନ୍‍ସନ୍‍ଙ୍କୁ “କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ବିଦ୍ୟୁତ୍ ଆଲୋକମାଳାର ଜନକ” ବୋଲି କୁହାଗଲା ।[୬୪]



୧୯୩୫ରୁ ବର୍ତ୍ତମାନ ପର୍ଯ୍ୟନ୍ତ ସମ୍ପାଦନା

ଋଷରେ ଅକ୍ଟୋବର ବିପ୍ଳବ ପରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ପ୍ରଥା ନିଷିଦ୍ଧ ଘୋଷିତ ହୋଇଥିଲା ।[୬୫] କିନ୍ତୁ ୧୯୩୫ ବେଳକୁ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ପ୍ରଥା ରୂପାନ୍ତରିତ ହୋଇ ନବବର୍ଷ ସ୍ପ୍ରୁସ୍ (New-year spruce) ଭାବେ ପୁନର୍ସ୍ଥାପିତ ହେଲା । ଏହା ନବବର୍ଷ ପାଳନର ଏକ ଧର୍ମନିରପେକ୍ଷ ପ୍ରତୀକ ଭାବେ ଗୃହୀତ ହେଲା । ଶୀର୍ଷ ତାରକା ବେଥ୍ଲେହେମ୍ ତାରକା ଭାବେ ପରିଚୟ ହରାଇ କମ୍ୟୁନିଷ୍ଟ ମତବାଦର ଲାଲ୍ ତାରକାର ନୂତନ ପରିଚୟ ହାସଲ କଲା । ଗଛକୁ ଉଡ଼ାଯାହାଜ, ସାଇକେଲ୍, ମହାକାଶଯାନ, ଋଷୀୟ ଲୋକଗଳ୍ପର ଚରିତ୍ରମାନଙ୍କଦ୍ୱାରା ସଜାଗଲା । ସୋଭିଏତ୍ ସଂଘର ପତନ ପରେ ମଧ୍ୟ ଏହି ପ୍ରଥା ଜୀବିତ ରହିଛି ଏବଂ ଋଷୀୟ ଲୋକଙ୍କ ପାଇଁ ନବବର୍ଷ ବଡ଼ଦିନଠାରୁ (ଜାନୁଆରୀ ୭) ଅଧିକ ଗୁରୁତ୍ୱ ବହନ କରୁଛି ।[୬୬]

୧୯୬୫ ମସିହାର ଟେଲିଭିଜନ୍ କାର୍ଯ୍ୟକ୍ରମ ଏ ଚାର୍ଲି ବ୍ରାଉନ୍ କ୍ରିସ୍ମସ୍ (A Charlie Brown Christmas) କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ସମ୍ବନ୍ଧୀୟ ପପ୍ ସଂସ୍କୃତି ଉପରେ ପ୍ରଚୁର ପ୍ରଭାବ ପକାଇଥିଲା । ଯୁକ୍ତରାଷ୍ଟ୍ର ଆମେରିକାରେ ୧୯୬୦ ଦଶନ୍ଧିରେ ଆଲୁମିନିୟମ୍ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ଖୁବ୍ ଲୋକପ୍ରିୟ ଥିଲା । ଚାର୍ଲି ବ୍ରାଉନ୍ ଶୋରେ ଏହା ଉପରେ ବ୍ୟଙ୍ଗ କରାଯାଉଥିଲା ଯାହା ବଡ଼ଦିନର ବ୍ୟବସାୟିକ ପ୍ରଚାରରେ ସହାୟକ ହୋଇଥିଲା । ଯେକୌଣସି ଖରାପ ଦେଖୁଥିବା ଗଛକୁ ଏହି ଶୋ ପରେ ଚାର୍ଲି ବ୍ରାଉନ୍ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ବୋଲି କୁହାଯାଉଥିଲା ।[୬୭]

ସର୍ବସାଧାରଣଙ୍କ ପାଇଁ ଉଦ୍ଦିଷ୍ଟ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ସମ୍ପାଦନା

 
ବେରୋଜଗାରଙ୍କ ପାଇଁ ପ୍ରାଗ୍ ସହରରେ ଏକ ବଡ଼ଦିନ ଗଛ ଲଗାଯାଉଥିଲା ଯାହା ସର୍ବସାଧାରଣଙ୍କ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛର ଏକ ପ୍ରାରମ୍ଭିକ ଉଦାହରଣ

କ୍ରିସ୍‍ମନ୍ ଗଛ ସମ୍ପାଦନା

"କ୍ରିସ୍‍ମନ୍ ଗଛ" ଏକ ପ୍ରକାରର କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ଯେଉଁଥିରେ ଧଳା ଓ ସୁନେଲି ରଙ୍ଗର ସାଜସଜ୍ଜା ଥାଏ ଓ ଏହି ସଜ୍ଜା କେବଳ ଖ୍ରୀଷ୍ଟ ଧର୍ମର ସମସ୍ତ ସଙ୍କେତ ବହନ କରିଥାଏ ।[୬୮][୬୯] ପ୍ରଥମେ ୧୯୫୭ ମସିହାରେ ଉତ୍ତର ଆମେରିକାର ଲୁଥେରାନ୍‍ମାନଙ୍କଦ୍ୱାରା କ୍ରିସ୍‍ମନ୍ ଗଛ ପରମ୍ପରା ଆରମ୍ଭ କରାଯାଇଥିଲା ।[୭୦] ଏହି ପ୍ରଥାକୁ ଆଂଗ୍ଲିକାନ୍,[୭୧] କ୍ୟାଥଲିକ୍‍,[୭୨] ମେଥଡ଼ିଷ୍ଟ୍,[୭୩] ଓ ରିଫର୍ମଡ୍[୭୪] ପରି ଅନ୍ୟ ଖ୍ରୀଷ୍ଟ ସମ୍ପ୍ରଦାୟମାନେ ମଧ୍ୟ ଗ୍ରହଣ କରିଥିଲେ ।[୭୫]


"କ୍ରିସ୍‍ମନ୍ (Chrismon)" ଶବ୍ଦଟି Christmonogram ଶବ୍ଦ ଦ୍ୱୟକୁ ମିଶାଇ ("Christ-monogram") ସୃଷ୍ଟ ।[୭୬][୭୭]

କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ସମ୍ବନ୍ଧୀୟ ସାଂସ୍କୃତିକ ପ୍ରଥା ସମ୍ପାଦନା

ଗଛ ଲଗାଇବା ଓ ହଟାଇବା ସମ୍ପାଦନା

 
କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛରେ ଲାଗିଥିବା ଏକ ମହମବତୀ

କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ବସାଇବା ଓ ବାହାର କରିବାର ନିର୍ଦ୍ଦିଷ୍ଟ ଦିନ ରହିଥାଏ । ପାରମ୍ପରିକ ଭାବେ କିଛି ସ୍ଥାନରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛଗୁଡ଼ିକୁ ବସାଇବା ଓ ସଜାଇବା କାମ ବଡ଼ଦିନର ପୂର୍ବ ସନ୍ଧ୍ୟା (ଡିସେମ୍ବର ୨୪) ଓ ଅନ୍ୟ କିଛି ସ୍ଥାନରେ ଡିସେମ୍ବର ୨୩ ପର୍ଯ୍ୟନ୍ତ କରାଯାଉନଥିଲା । ସେହିପରି ଦ୍ୱାଦଶ ଦିନ (ଜାନୁଆରୀ ୫) ପରେ ଗଛକୁ ବାହାର କରାଯାଉଥିଲା । ସମୟ ପୂର୍ବରୁ ଗଛ ଲଗାଇବା ବା ବାହାର କରିବା ଘରର ଲୋକଙ୍କ ପାଇଁ ଦୁର୍ଭାଗ୍ୟ ଆଣିବ ବୋଲି ବିଶ୍ୱାସ କରାଯାଉଥିଲା ଏବଂ ଘରର ଲୋକଙ୍କ ଦୁର୍ଭାଗ୍ୟର ପ୍ରତିକାର ପାଇଁ ୧୨ଟି ରାତି ଅତିବାହିତ ହେବା ପରେ ଗଛକୁ ବାହାର କରାଯାଉଥିଲା ।

ବହୁ ସ୍ଥାନରେ ଆଗମନ କାଳର (Advent Season) ପ୍ରାରମ୍ଭରୁ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ଲଗାଇବାର ପ୍ରଥା ରହିଛି ।[୭୮] ଯୁକ୍ତରାଷ୍ଟ୍ର ଆମେରିକା ଓ କାନାଡ଼ାର କିଛି ପରିବାରରେ ଥ୍ୟାଂକ୍ସଗିଭିଂ (ନଭେମ୍ବର ମାସର ଚତୁର୍ଥ ଗୁରୁବାର)ର ଗୋଟିଏ ସପ୍ତାହ ପୂର୍ବରୁ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ଲଗାଇ ଦିଆଯାଏ । ଯୁକ୍ତରାଷ୍ଟ୍ର ଆମେରିକାରେ ହାଲୋଇନ୍‍ର (ଅକ୍ଟୋବର ୩୧) ପର ଦିନରୁ ବଡ଼ଦିନ ପାଇଁ ଗଛର ସାଜସଜ୍ଜା ଆରମ୍ଭ କରାଯିବା ମଧ୍ୟ ଦେଖାଯାଇଛି । କାନାଡ଼ାରେ ସହୀଦମାନଙ୍କ ସ୍ମୃତିରେ ପାଳିତ “ରିମେମ୍ବ୍ରେନ୍ସ ଡେ”ର ପରବର୍ତ୍ତୀ ଦିନଠାରୁ ଅନେକ ଦୋକାନୀ ବଡ଼ଦିନ ସାଜସଜ୍ଜା ସାମଗ୍ରୀ ବିକ୍ରୟ ଆରମ୍ଭ କରନ୍ତି ।[୭୯] କିଛି ଘରେ ଡିସେମ୍ବର ଦ୍ୱିତୀୟ ସପ୍ତାହ ପରଠାରୁ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ଲଗାଯାଇ ପ୍ରଭୁପ୍ରକାଶ (ଜାନୁଆରୀ ୬) ପର୍ଯ୍ୟନ୍ତ ରଖାଯାଇଥାଏ । ଜର୍ମାନୀରେ ପାରମ୍ପରିକ ଭାବେ ଡିସେମ୍ବର ୨୪ ତାରିଖ ଦିନ ଗଛ ବସାଯାଇ ଜାନୁଆରୀ ୭ ତାରିଖ ଦିନ ବାହାର କରିନିଆଯାଏ । କେହି କେହି ଡିସେମ୍ବର ୨୪ର ୧-୨ ସପ୍ତାହ ଆଗରୁ ଗଛ ବସାଇବା ଆରମ୍ଭ କରିଥାନ୍ତି । କ୍ୟାଥୋଲିକ୍ ରୋମାନ୍ ପରିବାରମାନଙ୍କରେ କ୍ୟାଣ୍ଡଲ୍‍ମାସ୍ (ଫେବୃଆରୀ ୨) ପର୍ଯ୍ୟନ୍ତ ଗଛକୁ ଲଗାଇ ରଖିଥିବାର ବିଧି ମଧ୍ୟ ରହିଛି ।

ଇଟାଲୀ, ଆୟାର୍ଲ୍ୟାଣ୍ଡ୍, ଆର୍ଜେଣ୍ଟିନା ଓ ଲାଟିନ୍ ଆମେରିକାର ଅନ୍ୟ କିଛି ଦେଶରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛକୁ ଡିସେମ୍ବର ୮ ତାରିଖରୁ ଜାନୁଆରୀ ୬ ତାରିଖ ପର୍ଯ୍ୟନ୍ତ ଲଗାଇ ରଖାଯାଏ । ଅଷ୍ଟ୍ରେଲିଆରେ ଖରା ଛୁଟି ଆରମ୍ଭ ହେବାର ଦୁଇ ସପ୍ତାହ ପୂର୍ବରୁ (ଡିସେମ୍ବର ୧ ତାରିଖରୁ) କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ଲଗାଯାଇଥାଏ । ଦକ୍ଷିଣ ଅଷ୍ଟ୍ରେଲିଆରେ ନଭେମ୍ବର ମାସରେ “ଆଡିଲେଡ୍ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ପେଜେଣ୍ଟ୍”ର ସମାପନ ପରେ ଲୋକେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ଲଗାଇବା ଆରମ୍ଭ କରିଦିଅନ୍ତି । ଏହାର ପ୍ରଭାବରେ ଅଷ୍ଟ୍ରେଲିଆର ଅନ୍ୟ ରାଜ୍ୟମାନଙ୍କରେ ନଭେମ୍ବର ମାସରୁ ବଡ଼ଦିନ ସମ୍ବନ୍ଧୀୟ ବ୍ୟାପାର ଓ ସାଣ୍ଟା କ୍ଲସ୍ ଦେଖାଯିବା ଆରମ୍ଭ ହୋଇଯାଏ । କିଛି ପରମ୍ପରା ଅନୁଯାୟୀ ଫେବୃଆରୀ ୨ ସୁଦ୍ଧା କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ବାହାର କରିଦିଆଯିବା ଉଚିତ୍ କାରଣ କ୍ୟାଣ୍ଡେଲ୍‍ମାସ୍ ପରେ ବଡ଼ଦିନ ଋତୁ ସମାପ୍ତ ହୋଇଯାଏ ।[୮୦] କ୍ୟାଣ୍ଡେଲ୍‍ମାସ୍‍ର ପୂର୍ବ ସନ୍ଧ୍ୟା ପର୍ଯ୍ୟନ୍ତ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ନ ବାହାରିବା ଏକ ଅଶୁଭ ସଙ୍କେତ ବୋଲି ଅନ୍ଧବିଶ୍ୱାସ ମଧ୍ୟ ରହିଛି ।[୮୧]

ସାଜସଜ୍ଜା ସମ୍ପାଦନା

 
ହ୍ୱାଇଟ୍ ହାଉସ୍‍ର କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ
 
ଷ୍ଟ୍ରାସବୌର୍ଗ୍‍ର ବଡ଼ଦିନ ବଜାରରେ ସାଜସଜ୍ଜା ସାମଗ୍ରୀ ବିକ୍ରି ହେବାର ଦୃଶ୍ୟ

ବଡ଼ଦିନ ସାଜସଜ୍ଜା ସାମଗ୍ରୀ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛରେ ଲଗାଇବା ବା ଖଞ୍ଜିବା ପାଇଁ ବ୍ୟବହୃତ ହୁଏ ଓ ଏଗୁଡ଼ିକ ସାଧାରଣତଃ କାଠ, କାଚ, ଧାତୁ ବା ଚୀନାମାଟିରେ ତିଆରି ହୋଇଥାଏ । ପ୍ରଥମେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛରେ ସେଓ, ଚକୋଲେଟ୍, ପ୍ରେମ-ଫୁଲ-ତାରକା ଆଦି ବିଭିନ୍ନ ଆକୃତିର ପେଷ୍ଟ୍ରି ଓ କେକ୍ଦ୍ୱାରା ସଜା ଯାଉଥିଲା । ପୂର୍ବେ ଜର୍ମାନୀର ଲାଉଶା ସହର କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛର ସଜ୍ଜା ଉଦ୍ଦିଷ୍ଟ ରଙ୍ଗବେରଙ୍ଗ କାଚ ପେଣ୍ଡୁ ନିର୍ମାଣ ପାଇଁ ପ୍ରସିଦ୍ଧ ଥିଲା । ପେଣ୍ଡୁ ସହିତ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛରେ କାଚର ସ୍ଫଟିକ ମାଳା, ଟିଣ ନିର୍ମିତ ବିଭିନ୍ନ ରୂପ ଖଞ୍ଜି ବା ଝୁଲାଇ ଦିଆଯାଏ । ବଡ଼ଦିନ ସାଜସଜ୍ଜାର ଲୋକପ୍ରିୟତା ବଢ଼ିବାରୁ କୁଶଳୀ କାରିଗରମାନେ କାଚ଼ ନିର୍ମିତ କଣ୍ଢେଇ ଇତ୍ୟାଦି ତିଆରି କରିବା ଆରମ୍ଭ କଲେ ।

କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛରେ ରଙ୍ଗୀନ୍ ମାଳ, ଚିକିମିକି ଓ ରିବନ୍ ଫିତା ଲଗାଇ ମଧ୍ୟ ସଜାଯାଇଥାଏ । ଅତି ସୂକ୍ଷ୍ମ ରଙ୍ଗୀନ୍ କାଚ ଓ ଅଳଙ୍କୃତ ସଜ୍ଜା ସାମଗ୍ରୀ ପାଇଁ ଥୁରିଂଗିଆନ୍ ବନ ପ୍ରଦେଶ ଓ ୧୯ଶ ଶତାବ୍ଦୀର ଶେଷଆଡ଼କୁ ଲାଉଶା ଖୁବ୍ ପ୍ରସିଦ୍ଧ ଥିଲେ ଏବଂ ଏହି ସବୁ ସ୍ଥାନରେ ବଡ଼ଦିନ ସଜ୍ଜାସାମଗ୍ରୀର ଉଦ୍ୟୋଗ ବିକାଶ ଲାଭ କରିଥିଲା । କାଚ ବା ପ୍ଲାଷ୍ଟିକ୍ ନିର୍ମିତ ପେଣ୍ଡୁ ଉପରେ ଆଲୋକ ପ୍ରତିଫଳନ ପାଇଁ ପତଳା ଧାତବ ପରସ୍ତ ଚଢ଼ାଯାଏ ଓ ଏହି ସବୁ ରଙ୍ଗୀନ୍ ପେଣ୍ଡୁ (Bauble) କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛକୁ ସଜାଇବାରେ ବ୍ୟବହୃତ ହୋଇଥାଏ । କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛକୁ ଜାଜ୍ଜ୍ୱଲ୍ୟମାନ ଆଲୋକମାଳାରେ ସଜାଇ ଦିଆଯାଇଥାଏ । ଗଛ ଉପରେ ଏକ ତାରକା ବା ଦେବଦୂତର ଚିହ୍ନ ଲଗାଇ ଦିଆଯାଏ ।

୧୮୦୦ ଶତାବ୍ଦୀର ଶେଷ ବେଳକୁ ପତ୍ରହୀନ ଗଛ ବା ଡାଳରେ ତୁଳା ଲଗାଇ ତୁଷାରାଚ୍ଛନ୍ନ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛର ରୂପ ଦେଇ ସଜା ଯାଉଥିଲା । ୧୯୩୦ ଦଶନ୍ଧିର ହଲିଉଡ୍ ଚଳଚ୍ଚିତ୍ର ମାଧ୍ୟମରେ ଫ୍ଲକିଂ ବା ଇଂରାଜୀରେ flocking (texture) ସଜ୍ଜାବିଧି ଲୋକପ୍ରିୟ ହୋଇ ଉଠିଲା ଓ ୧୯୪୦-୧୯୫୦ ଦଶନ୍ଧିରେ ଯୁକ୍ତରାଷ୍ଟ୍ର ଆମେରିକାର ପଶ୍ଚିମ ଉପକୂଳରେ ବହୁଳ ବ୍ୟବହୃତ ହେଉଥିଲା ।



କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛର ଚାଷ ଓ ଉତ୍ପାଦନ ସମ୍ପାଦନା

 
ବିକ୍ରି ପାଇଁ ରଖାଯାଇଥିବା ଅସଜ୍ଜିତ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ

ପ୍ରତିବର୍ଷ ଆମେରିକାରେ ୩୩୦-୩୬୦ ଲକ୍ଷ ଏବଂ ୟୁରୋପରେ ୫୦୦-୬୦୦ ଲକ୍ଷ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ଉତ୍ପାଦନ (ଚାଷ) କରାଯାଏ । ୧୯୯୮ ମସିହାରେ ଆମେରିକାରେ ପ୍ରାୟ ୧୫୦୦୦ ଜଣ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ରୋପଣ ଓ ଚାଷ କରୁଥିଲେ । ସେହି ବର୍ଷ ୧୫୦ କୋଟି ଆମେରିକୀୟ ଡଲାର୍ ମୂଲ୍ୟର କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ବ୍ୟବସାୟ ହୋଇଥିଲା ।[୮୨] ୨୦୧୬ ମସିହା ବେଳକୁ ଏହି ବ୍ୟବସାୟ ବଢ଼ି ୨୦୪ କୋଟି ଡଲାର୍‍ର ପ୍ରାକୃତିକ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ଓ ୧୮୬ କୋଟି ଡଲାର୍‍ର କୃତ୍ରିମ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ବିକ୍ରି ହୋଇଥିଲା । ୟୁରୋପରେ ପ୍ରତିବର୍ଷ ୭୫୦ ଲକ୍ଷ ଗଛ ଚାଷ ହୁଏ ଯାହାର ମୂଲ୍ୟ ପ୍ରାୟ ୨୪୦ କୋଟି ୟୁରୋ (୩୨୦ କୋଟି ଡଲାର) । [୮୩]

ଗଛର କିଣା ଦାମ୍ ସମ୍ପାଦନା

ଜିଅନ୍ତା ଗଛ କଟାଯାଇ “କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ” ଭାବେ ବିକ୍ରି କରାଯାଇଥାଏ । ଯୁକ୍ତରାଷ୍ଟ୍ର ଆମେରିକାରେ ୨୦୧୫ ମସିହାରେ ଏପରି ଏକ ଗଛ ପାଇଁ ଗ୍ରାହକଙ୍କୁ ହାରାହାରି ୬୪$ ଖର୍ଚ୍ଚ କରିବାକୁ ପଡ଼ୁଥିଲା ଯାହା ୨୦୧୭ ମସିହା ବେଳକୁ ବଢ଼ିଯାଇ ୭୩$ ହୋଇଯାଇଥିଲା । ୨୦୧୮ ମସିହାରେ ଏହି ଦାମ୍ ପୂର୍ବ ବର୍ଷ ସହ ପ୍ରାୟ ସମାନ ରହିଥିଲା ।[୮୪]

 
ଫ୍ରାଞ୍ଜ୍ କ୍ରୁଗର୍‍ଙ୍କ (୧୭୯୭-୧୮୫୭) ଅଙ୍କିତ ଏକ ଚିତ୍ରରେ ପିତା, ପୁତ୍ର ଓ ପୋଷା କୁକୁର କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ସଂଗ୍ରହ କରୁଛନ୍ତି
 
କାର୍ଲ୍ ୱେଞ୍ଜେଲ୍ ଜାଇଜେକ୍‍ଙ୍କ ୧୯୦୮ ମସିହାରେ ଅଙ୍କିତ ଏକ ଚିତ୍ରରେ ଭିଏନାର ବଡ଼ଦିନ ବଜାରରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ବିକ୍ରି ହେବାର ଦୃଶ୍ୟ ପ୍ରଦର୍ଶିତ
 
ଅକ୍ଟୋବର ମାସରେ ନୋଭା ସ୍କଟିଆର ୱାଟରଲୁରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛର (ବାଲ୍‍ସାମ୍ ଫିର୍ ଜାତୀୟ ଗଛ) ତୋଟା

ପ୍ରାକୃତିକ ଗଛ ସମ୍ପାଦନା

ପ୍ରାକୃତିକ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ପାଇଁ ପ୍ରଧାନତଃ “ଫିର୍” (Abies) ଜାତୀୟ ପାଇନ୍ ଗଛ ଅଧିକ ଉପଯୁକ୍ତ ହୋଇଥାଏ । ସାମାନ୍ୟ ଶୁଖିଯିବା ସତ୍ତ୍ୱେ ଏମାନଙ୍କ ଶୁଙ୍କ ନ ଝଡ଼ିବା ଓ ପତ୍ରର ରଙ୍ଗ ସବୁଜ ହୋଇ ରହୁଥିବାରୁ ଲୋକେ ଏହି ଗଛକୁ ବ୍ୟବହାର କରିବାକୁ ପସନ୍ଦ କରନ୍ତି । ତେବେ କିଛି ଅନ୍ୟ ପାଇନ୍ ଜାତୀୟ ବୃକ୍ଷ ମଧ୍ୟ ବ୍ୟବହୃତ ହୋଇଥାନ୍ତି । ଉତ୍ତର ୟୁରୋପରେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ପାଇଁ ବ୍ୟବହୃତ ସାଧାରଣ ପ୍ରାକୃତିକ ବୃକ୍ଷମାନ ହେଲେ :

  • ନରୱେ ସ୍ପ୍ରୁସ୍ (Picea abies)
  • ରୁପେଲି ଫିର୍ (Abies alba)
  • ନର୍ଡମାନ୍ ଫିର୍ (Abies nordmanniana)
  • ନୋବଲ୍ ଫିର୍ (Abies procera)
  • ସର୍ବୀୟ ସ୍ପ୍ରୁସ୍ (Picea omorika)
  • ସ୍କଟ୍‍ସ୍ ପାଇନ୍ (Pinus sylvestris)
  • ପଥୁରିଆ ପାଇନ୍ (Pinus pinea)
  • ସ୍ୱିସ୍ ପାଇନ୍ (Pinus cembra)

ଅଷ୍ଟ୍ରେଲିଆ ଏବଂ ଉତ୍ତର, କେନ୍ଦ୍ରୀୟ ଓ ଦକ୍ଷିଣ ଆମେରିକାରେ ବ୍ୟବହୃତ ବୃକ୍ଷ ପ୍ରଜାତିମାନ ହେଲେ :

  • ଡଗ୍ଲାସ୍ ଫିର୍ (Pseudotsuga menziesii)
  • ବଲ୍‍ସାମ୍ ଫିର୍ (Abies balsamea)
  • ଫ୍ରେଜର୍ ଫିର୍ (Abies fraseri)
  • ଗ୍ରାଣ୍ଡ୍ ଫିର୍ (Abies grandis)
  • ଗ୍ୱାଟେମାଲା ଫିର୍ (Abies guatemalensis)
  • ନୋବଲ୍ ଫିର୍ (Abies procera)
  • ନର୍ଡମାନ୍ ଫିର୍ (Abies nordmanniana)
  • ଲାଲ୍ ଫିର୍ (Abies magnifica)
  • ଧଳା ଫିର୍ (Abies concolor)
  • ପିନ୍ୟନ୍ ପାଇନ୍ (Pinus edulis)
  • ଜେଫ୍ରି ପାଇନ୍ (Pinus jeffreyi)
  • ସ୍କଟ୍‍ସ୍ ପାଇନ୍ (Pinus sylvestris)
  • ପଥୁରିଆ ପାଇନ୍ (Pinus pinea)
  • ନୋର୍ଫ୍ଲକ୍ ଦ୍ୱୀପ ପାଇନ୍ (Araucaria heterophylla)

ଜାୟାଣ୍ଟ୍ ସିକୋଆ, ଲେଲାଣ୍ଡ୍ ସାଇପ୍ରସ୍, ମଣ୍ଟେରେ ସାଇପ୍ରସ୍, ଇଷ୍ଟର୍ଣ୍ଣ ଜୁନିପର୍ ପରି ଗଛ ମଧ୍ୟ ବେଳେବେଳେ ବ୍ୟବହୃତ ହେବା ଦେଖାଯାଏ । ନୀଳ ସ୍ପ୍ରୁସ୍, ଧଳା ସ୍ପ୍ରୁସ୍ ପରି ବିଭିନ୍ନ ପ୍ରଜାତିର ସ୍ପ୍ରୁସ୍ ଗଛ ବ୍ୟବହାର କରାଯାଇଥାଏ । କଟା ସ୍ପ୍ରୁସ୍ ଗଛର ପତ୍ର ଶୀଘ୍ର ଶୁଖିଯାଉଥିବାରୁ ଏବଂ ଏହାର ଶୁଙ୍କ ମୁନିଆ ହୋଇଥିବାରୁ ସଜାଇବାରେ ଅସୁବିଧା ହୋଇଥାଏ । ଦକ୍ଷିଣ-ପୂର୍ବ ଯୁକ୍ତରାଷ୍ଟ୍ର ଆମେରିକାର କିଛି ତୋଟାରେ ଭର୍ଜିନିଆ ପାଇନ୍ ଗଛ ଦେଖାଯାଏ ଯାହା କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ପାଇଁ ବ୍ୟବହୃତ ହୋଇପାରେ, ତେବେ ଏହି ଗଛର ରଙ୍ଗ ଶୀତ ଋତୁରେ ସାମାନ୍ୟ ଫିକା ପଡ଼ିଯାଇଥାଏ । ବଡ଼ ଶୁଙ୍କବିଶିଷ୍ଟ ଇଷ୍ଟର୍ଣ୍ଣ ଧଳା ପାଇନ୍ ଗଛରେ ମଧ୍ୟ ସାଜସଜ୍ଜା କରିବା କଷ୍ଟସାଧ୍ୟ, ତେଣୁ କିଛି ଲୋକେ ଏହା ବ୍ୟବହାର କରିବା ନାପସନ୍ଦ କରିଥାନ୍ତି ଓ ଏହା କ୍ୱଚିତ୍ ବ୍ୟବହୃତ ହୁଏ । ଅଷ୍ଟ୍ରେଲିଆରେ କ୍ୟାସୁରିନା, ଆଲୋକ୍ୟାସୁରିନା, ମଣ୍ଟେରେ ପାଇନ୍ ପ୍ରଭୃତି ଗଛ ବ୍ୟବହୃତ ହୁଏ । ଦକ୍ଷିଣ ଅଷ୍ଟ୍ରେଲିଆରେ ଆଲବାନୀ ୱୁଲି ବୁଦାକୁ ଗମଳାରେ ଲଗାଇ ପ୍ରତିବର୍ଷ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ଭାବେ ବ୍ୟବହାର କରାଯାଏ । ଶୀଘ୍ର ଝଡ଼ି ଯାଉଥିବାରୁ ଓ ଅଧିକ ଓଜନିଆ ସାଜସଜ୍ଜା ବହନ ନ କରିପାରୁଥିବାରୁ ହେମ୍‍ଲକ୍ ପ୍ରଜାତିର ଗଛ ଅନୁପଯୁକ୍ତ ।

କିଛି ଗଛଙ୍କୁ “ଚଳନ୍ତି କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ” ବା “ଜୀବନ୍ତ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ” ରୂପେ ବିବେଚିତ କରାଯାଏ । ଉଦ୍ୟାନରୁ ଚେର ସହିତ ସମ୍ପୂର୍ଣ୍ଣ ଗଛକୁ ଗମଳାରେ ସ୍ଥାନାନ୍ତରିତ କରି ଘରେ ରଖାଯାଏ ବା ଘରର ବଗିଚାରେ ପୋତାଯାଏ । ପରେ ଅନେକ ବର୍ଷ ଯାଏ ଏହି ଗଛକୁ ବଡ଼ଦିନ ଉପଲକ୍ଷେ ସଜାଯାଇଥାଏ । କିନ୍ତୁ ପୋକଯୋକଙ୍କଦ୍ୱାରା ଆକ୍ରାନ୍ତ ହେବା, ଚେର କ୍ଷତିଗ୍ରସ୍ତ ହେବା, ଜଳବାୟୁ ଓ ତାପମାତ୍ରାରେ ପରିବର୍ତ୍ତନ ହେବା ଯୋଗୁଁ ଏପରି ଗଛ ବେଶୀ ଦିନ ବଞ୍ଚି ନପାରେ ।[୮୫] ସଠିକ୍ ରୂପେ ପୋତିଲେ ଓ ଉପଯୁକ୍ତ ଯତ୍ନ ନେଲେ ଏହି ସବୁ ଗଛ ବହୁ ବର୍ଷ ପର୍ଯ୍ୟନ୍ତ ଜୀବିତ ରହିପାରନ୍ତି ।[୮୬]

ୟୁରୋପରେ ପ୍ରାକୃତିକ ଭାବେ ବଢ଼ିଥିବା ଓ ଖୋଲା ଖୋଲା ଦିଶୁଥିବା ଗଛ ଯେଉଁଥିରୁ ଅଧିକ ସଜ୍ଜା ସାମଗ୍ରୀ ଓହଳାଇ ହେବ ଏବଂ ଉତ୍ତର ଆମେରିକାରେ[୮୭] ବୁଦାଳିଆ ବା ଘଞ୍ଚ କିନ୍ତୁ ସଜ୍ଜା ପାଇଁ ଅଳ୍ପ ସ୍ଥାନ ରହିଥିବା ଗଛ ପସନ୍ଦ କରାଯାଏ ।

ପୂର୍ବେ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ଜଙ୍ଗଲରୁ କାଟି ଅଣାଯାଉଥିଲା କିନ୍ତୁ ବର୍ତ୍ତମାନ ଏଗୁଡ଼ିକୁ କୌଣସି ଉଦ୍ୟାନ ବା ତୋଟାରେ ବ୍ୟବସାୟ ପାଇଁ ଲଗାଯାଇ ବିକା ଯାଉଛି । କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛର ଉଦ୍ୟାନ ବା ତୋଟାରେ ଏମାନଙ୍କୁ ଦଶ ବର୍ଷ ପର୍ଯ୍ୟନ୍ତ ବଢ଼ିବାକୁ ଦିଆଯାଏ ଓ ତାହା ପରେ କାଟି ନୂତନ ବୃକ୍ଷ ରୋପଣ କରାଯାଏ । ଯୁକ୍ତରାଷ୍ଟ୍ର ଆମେରିକାର କୃଷି ବିଭାଗଦ୍ୱାରା ୨୦୦୭ ମସିହାରେ ହୋଇଥିବା ସର୍ବେକ୍ଷଣ ଅନୁଯାୟୀ ୫୭୧୫.୦୯ ବର୍ଗ କି.ମି. ପରିମିତ ଅଞ୍ଚଳରେ ୨୧୫୩୭ଟି କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛର ତୋଟା ରହିଥିଲା ।[୮୮]

 
କାନାଡ଼ାର ଏକ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ତୋଟା

ଗଛର ପ୍ରଜାତି ଓ କୃଷି ପ୍ରଣାଳୀ ଅନୁସାରେ ମଞ୍ଜି ପୋତିବାଠାରୁ ୨ ମିଟର୍ ଉଚ୍ଚତା ହାସଲ କରିବା ପାଇଁ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛକୁ ୮-୧୨ ବର୍ଷ ସମୟ ଲାଗିଥାଏ । ପ୍ରଥମେ ବଡ଼ ଗଛମାନଙ୍କରୁ ବୀଜ ସଂଗ୍ରହ କରାଯାଇ ଏମାନଙ୍କୁ ନର୍ସରିରେ ୩-୪ ବର୍ଷ ରଖିବା ପରେ ତୋଟା ମାଲିକମାନଙ୍କୁ ବିକି ଦିଆଯାଏ । ଗଛ କେତେ ବଢ଼ିପାରିବ ତାହା ମୃତ୍ତିକା, ଜଳବାୟୁ ଓ ଚାଷୀର ଯତ୍ନ ଉପରେ ନିର୍ଭର କରିଥାଏ ।[୮୯]

କୃତ୍ରିମ ଗଛ ସମ୍ପାଦନା

 
କୃତ୍ରିମ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ
 
ଆଲୋକମାଳା ଓ ସାଜସଜ୍ଜା ସହିତ ଏକ କୃତ୍ରିମ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ

ଉନବିଂଶ ଶତାବ୍ଦୀରେ ଜର୍ମାନୀରେ ପ୍ରଥମ କୃତ୍ରିମ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ବିକାଶ ଲାଭ କରିଥିବାର ଅନୁମାନ କରାଯାଏ ।[୯୦][୯୧] ତାହାଠାରୁ ପୁରୁଣା କିଛି ଉଦାହରଣ ମଧ୍ୟ ରହିଛି ।[୯୨] କ୍ରମାଗତ ଭାବେ ଜଙ୍ଗଲ କଟାଯାଉଥିବାରୁ[୯୧] ବତକ ପରମାନଙ୍କୁ ସବୁଜ ରଙ୍ଗ ଲଗାଇ ଏହି ସବୁ ଗଛ ତିଆରି ହେଉଥିଲା ।[୯୦] ଏହି ପରନିର୍ମିତ ଗଛଗଡ଼ିକ ୨ରୁ ନେଇ ୯୮ ଇଞ୍ଚ୍ ପର୍ଯ୍ୟନ୍ତ ଲମ୍ବା ଥିଲେ ଓ ୧୯୨୦ ମସିହା ବେଳକୁ ଏହି କୃତ୍ରିମ ଗଛ ସବୁ ଦୋକାନ ବଜାରରେ ମିଳୁଥିଲା ।[୯୩] କୃତ୍ରିମ ଗଛର ଡାଳରେ କୃତ୍ରିମ କୋଳି ଲଗାଇ ସେଥିରେ ମହମବତୀ ଖଞ୍ଜିବାର ବ୍ୟବସ୍ଥା ଥାଏ ।[୯୪]

ଆଧୁନିକ ସମୟରେ ବହୁ ପ୍ରକାରର କୃତ୍ରିମ ସାଜସଜ୍ଜା ଓ ଶୈଳୀ ଆବିଷ୍କୃତ ହୋଇଛି ଓ ଲୋକପ୍ରିୟତା ହାସଲ କରିଛି । ୧୯୩୦ ମସିହାରେ ଯୁକ୍ତରାଷ୍ଟ୍ର ଆମେରିକାର ଆଡିସ୍ ବ୍ରଶ୍ କମ୍ପାନୀ ବ୍ରଶ୍‍ ବା ତୁଳୀରୁ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ତିଆରି କରିଥିଲେ ।[୯୫] ୧୯୫୮ ମସିହାରେ ପ୍ରଥମେ ଶିକାଗୋରେ[୯୬] ଆଲୁମିନିୟମ୍ ନିର୍ମିତ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ[୯୧] ଓ ପରେ ୱିସ୍କନ୍ସିନ୍‍ଠାରେ ବହୁସଂଖ୍ୟାରେ ଆଲୁମିନିୟମ୍‍ର କୃତ୍ରିମ ଗଛ ଉତ୍ପାଦନ କରାଯାଇଥିଲା ।[୯୭] ବ୍ୟବହୃତ ପ୍ଲାଷ୍ଟିକ୍‍ର ପୁନର୍ବ୍ୟବହାର କରି ପଲିଭିନାଇଲ୍ କ୍ଲୋରାଇଡ୍ (ପିଭିସି) ପରି ପଦାର୍ଥରୁ ମଧ୍ୟ ବର୍ତ୍ତମାନ ସମୟରେ ଗଛ ତିଆରି କରାଯାଉଛି ।[୯୧] ପ୍ଲାଷ୍ଟିକ୍ ପରି ପଦାର୍ଥର ପୁନର୍ଚକ୍ରଣ ବା ଜୈବବିଲୟ ହେବା ସମ୍ଭବପର ନୁହେଁ, ତଥାପି ପ୍ରାୟ ୧୦% କୃତ୍ରିମ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ଭର୍ଜିନ୍ ସସ୍ପେନ୍ସନ୍ ପିଭିସି ରେଜିନ୍‍ରୁ ତିଆରି ହୁଏ ।[୯୮]

୨୦୦୦ ଦଶନ୍ଧିରୁ ଅନେକ ନୂତନ ଶୈଳୀ ଓ ପଦାର୍ଥ ବ୍ୟବହୃତ ହେବାରେ ଲାଗିଲାଣି । ତନ୍ମଧ୍ୟରୁ ଅପ୍ଟିକାଲ୍ ଫାଇବର୍ ନିର୍ମିତ ଗଛ ଅନ୍ୟତମ ଓ ଏହା ଦେଖିବାକୁ ପ୍ରାୟ ପାରମ୍ପରିକ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ପରି ।[୯୯] ଡାଲାସ୍‍ର ଏକ କମ୍ପାନୀ ହୋଲୋଗ୍ରାଫିକ୍ ମାଇଲାର୍‍ ବ୍ୟବହୃତ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ପ୍ରସ୍ତୁତି ଓ ବିକ୍ରି କରିଥାଏ ।[୯୨] କାର୍ଡବୋର୍ଡ୍ (କାଗଜ ଡବା),[୧୦୦] କାଚ,[୧୦୧] ଚୀନାମାଟି ଓ ଅନ୍ୟ ପଦାର୍ଥ ନିର୍ମିତ ଗଛ ପରି ସଜ୍ଜା ସାମଗ୍ରୀ ମଧ୍ୟ ତିଆରି କରାଯାଏ । କିଛି ଦୋକାନୀ ଓଲଟା ଝୁଲନ୍ତା କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ଲଗାଇ ଗ୍ରାହକଙ୍କୁ ଆକୃଷ୍ଟ କରିଥାନ୍ତି । ଏହି ଝୁଲନ୍ତା ଗଛରେ ସାଜସଜ୍ଜା ନିକଟରୁ ଦେଖି ହୁଏ ଓ ଦୋକାନରେ ଅନ୍ୟ ସାମଗ୍ରୀ ବିକିବା ପାଇଁ ଅଧିକ ଜାଗା ମିଳେ ।[୧୦୨] ବିଂଶ ଶତାବ୍ଦୀରେ କୃତ୍ରିମ ଗଛ ଅଧିକ ଲୋକପ୍ରିୟ ହୋଇଉଠିଲେ ।[୯୧] ପ୍ରାକୃତିକ ଅପେକ୍ଷା କୃତ୍ରିମ ଗଛ ପୁନର୍ବ୍ୟବହାର୍ଯ୍ୟ, ଶସ୍ତା ଓ ଏହାର ବ୍ୟବହାର ସୁବିଧାଜନକ ।[୯୧] ପ୍ରାକୃତିକ ଗଛ ଯୋଗୁଁ ଅଗ୍ନି ବିତ୍ପାତର ଆଶଙ୍କା ରହିଥାଏ, କିନ୍ତୁ କୃତ୍ରିମ ଗଛ ଏହି ପରିପ୍ରେକ୍ଷିରେ ସୁରକ୍ଷିତ ।[୧୦୩] ୨୦୦୧ରୁ ୨୦୦୭ ମଧ୍ୟରେ ଯୁକ୍ତରାଷ୍ଟ୍ର ଆମେରିକାରେ କୃତ୍ରିମ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛର ବିକ୍ରି ୭୩ ଲକ୍ଷରୁ ୧୭୪ ଲକ୍ଷ ପର୍ଯ୍ୟନ୍ତ ପହଞ୍ଚିଥିଲା ।[୧୦୪] ଯୁକ୍ତରାଷ୍ଟ୍ର ଆମେରିକାରେ ବଡ଼ଦିନ ବେଳେ ବିକ୍ରି ହେଉଥିବା ସମୁଦାୟ ଗଛରୁ ୫୮% କୃତ୍ରିମ ଓ ଯୁକ୍ତରାଜ୍ୟରେ ବିକ୍ରି ହେଉଥିବା ସମୁଦାୟ ଗଛରୁ ୬୬% କୃତ୍ରିମ ଗଛ ।[୧୦୫]

ପରିବେଶିକ ସମସ୍ୟା ସମ୍ପାଦନା

 
୨୦୦୫ ମସିହାରେ ସାନ୍ ଡିଏଗୋର ଏକ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛରେ ପୋଇନ୍ସେଟିଆ ଫୁଲର ସୁନ୍ଦର ସଜ୍ଜା

କୃତ୍ରିମ ଗଛମାନେ ପ୍ରାକୃତିକ ଗଛଙ୍କ ଅପେକ୍ଷା ପରିବେଶକୁ ଅଧିକ ହାନି ପହଞ୍ଚାନ୍ତି ବୋଲି କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ଚାଷୀମାନେ ଅଭିଯୋଗ କରିଆସିଛନ୍ତି ।[୧୦୪] “ଆମେରିକାନ୍ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଟ୍ରି ଆସୋସିଏସନ୍” ପରି ସମିତି କିନ୍ତୁ ପୁନର୍ବ୍ୟବହାର୍ଯ୍ୟ ଦୃଷ୍ଟିକୋଣରୁ ପିଭିସି କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛର ପ୍ରଚଳନକୁ ସମର୍ଥନ କରିଥାନ୍ତି ।[୧୦୬]

 
ପ୍ୟାରିସ୍‍ର ଏକ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ପୁନର୍ଚକ୍ରଣ ସଂଗ୍ରହସ୍ଥଳୀ (୨୨ ଜାନୁଆରୀ, ୨୦୧୦)

ପ୍ରାକୃତିକ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ଚାଷ ପରି ରୋପଣ କରାଯାଏ, କଟାଯିବା ପରେ ପୁଣି ନୂଆ ଗଛ ଲଗାଯାଏ, କଟାଗଛର ପତ୍ରଡାଳକୁ ଗୋରୁଗାଈଙ୍କ ଖାଦ୍ୟ ରୂପେ ବ୍ୟବହାର କରାଯାଏ ।[୧୦୭] କିନ୍ତୁ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ତୋଟା ଉପରେ ଅତ୍ୟଧିକ କୀଟନାଶକ ଔଷଧ ପ୍ରୟୋଗ କରାଗଲେ ଏହା ଜୀବଜନ୍ତୁଙ୍କ ପରିବାସ ନଷ୍ଟ କରେ ।[୧୦୮] କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ପାଇଁ ଲୋକେ କିଛି ବିରଳ ପାଇନ୍ ଓ କୋନିଫର୍ ଗଛ କାଟି ଦେଉଥିବାର ଅଭିଯୋଗ ମଧ୍ୟ ହୋଇଥାଏ ।

 
ଲସ୍ ଏଞ୍ଜେଲସ୍ ନଗରରେ ପରିତ୍ୟକ୍ତ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛର ଗଦା

ପ୍ରାକୃତିକ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ଅଳ୍ପ ସମୟ ପାଇଁ ବ୍ୟବହୃତ ହୁଏ ଓ ଏହାକୁ ମୃତ୍ତିକା ସଂରକ୍ଷଣ ପାଇଁ ବ୍ୟବହାର କରାଯାଇପାରେ ।[୧୦୯][୧୧୦][୧୧୧] ପ୍ରାକୃତିକ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ଜୀବନ୍ତ ଅବସ୍ଥାରେ ଅଙ୍ଗାରକାମ୍ଳ ଶୋଷଣ କରେ କିନ୍ତୁ କଟା ହେବା ପରେ ଏହାର ଅଙ୍ଗାରକାମ୍ଳ କମ୍ କରିବାରେ କୌଣସି ଭୂମିକା ନଥାଏ ।[୧୧୨] ତେବେ କୃଷିରେ ବ୍ୟବହୃତ ଯାନ୍ତ୍ରିକ ଉପକରଣ ଓ ପରିବହନ ପାଇଁ ବ୍ୟବହୃତ ଗାଡ଼ି ଅଙ୍ଗାରକାମ୍ଳ ବୃଦ୍ଧି କରିଥାନ୍ତି । ଏକ ଶୌଧରୁ ଜଣାପଡ଼ିଥିଲା ଯେ ପ୍ରାକୃତିକ ଗଛ ବାର୍ଷିକ ହାରାହାରି ୩.୧ କି.ଗ୍ରା. ସବୁଜଘର ଗ୍ୟାସ୍ ସୃଷ୍ଟି କରୁଥିବା ବେଳେ କୃତ୍ରିମ ଗଛରୁ ତା’ର ସମ୍ପୂର୍ଣ୍ଣ ଜୀବନକାଳରେ ୪୮.୩ କି.ଗ୍ରା. ସବୁଜଘର ଗ୍ୟାସ୍ ଉତ୍ପନ୍ନ ହୁଏ ।[୧୧୩] ଚଳନ୍ତି କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ କିଣି ରଖିବା ବା ଭଡ଼ାରେ ଆଣିବା ବ୍ୟବସ୍ଥା ମଧ୍ୟ ରହିଥାଏ ।[୧୧୪]

ଟିଣର ଷ୍ଟାବିଲାଇଜିଂ କାରକ ବ୍ୟବହାର କରି ପିଭିସି ପତଳା ଚଦରରୁ ଅଧିକାଂଶ କୃତ୍ରିମ ଗଛ ପ୍ରସ୍ତୁତ କରାଯାଏ । ପୂର୍ବେ ସୀସାର କାରକ ମଧ୍ୟ ବ୍ୟବହୃତ ହେଉଥିଲା । ଚୀନରେ ସୀସା ଷ୍ଟାବିଲାଇଜିଂ କାରକ ନିଷିଦ୍ଧ ଘୋଷିତ ହୋଇଥିଲା । ୨୦୦୪ ମସିହାର ଏକ ଗବେଷଣା ଅନୁସାରେ ସୀସା କାରକ ବ୍ୟବହୃତ କୃତ୍ରିମ ଗଛ ବିଷାକ୍ତ ପ୍ରତିକ୍ରିୟା ଯୋଗୁଁ ଲୋକଙ୍କ ସ୍ୱାସ୍ଥ୍ୟ ପ୍ରତି କ୍ଷତିକାରକ ।[୧୧୫] ୨୦୦୮ ମସିହାରେ ଯୁକ୍ତରାଷ୍ଟ୍ର ଆମେରିକାର ପରିବେଶ ସୁରକ୍ଷା ସଂସ୍ଥାନର ରିପୋର୍ଟ ଅନୁସାରେ ପିଭିସି କାଳକ୍ରମେ ଖରାପ ହେବାକୁ ଲାଗେ ।[୧୧୬] ଏହି ରିପୋର୍ଟ ଅନୁସାରେ ଯୁକ୍ତରାଷ୍ଟ୍ର ଆମେରିକାର ୫୦୦ ଲକ୍ଷ କୃତ୍ରିମ ଗଛରୁ ୨୦୦ ଲକ୍ଷ ପ୍ରାୟ ୯ ବର୍ଷ ପୁରୁଣା ହୋଇଯାଇଥିଲେ ଓ ଏହାର ସୀସାରେ ବିଷାକ୍ତ ପ୍ରଭାବ ସୃଷ୍ଟି ହେବାର ସମ୍ଭାବନା ରହିଥିଲା ।[୧୧୬] ଆଉ ଏକ ଗବେଷଣା ଅନୁସାରେ ୨୦ ବର୍ଷ ପର୍ଯ୍ୟନ୍ତ ପ୍ରାକୃତିକ ଅପେକ୍ଷା କୃତ୍ରିମ ଗଛ ବ୍ୟବହାର କରିବା ପରିବେଶ ପକ୍ଷେ ଲାଭଦାୟକ ।[୧୧୩]

ଧାର୍ମିକ ସମସ୍ୟା ସମ୍ପାଦନା

 
୧୯୩୧ ମସିହାରେ ପ୍ରକାଶିତ ଏକ ସୋଭିଏତ୍ ପତ୍ରିକାରେ ଜଣେ କଠୋରପନ୍ଥୀ ପାଦ୍ରୀଙ୍କୁ କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ କାଟିବାକୁ ମନା କରାଯିବାର ବ୍ୟଙ୍ଗଚିତ୍ର ପ୍ରଦର୍ଶିତ

କ୍ରିସ୍ମସ୍ ଗଛ ସମ୍ବନ୍ଧୀୟ ସବୁଠାରୁ ପୁରୁଣା କିମ୍ବଦନ୍ତୀ ଖ୍ରୀ. ୭୨୩ ବେଳର ଓ ଏଥିରେ ଜର୍ମାନୀରେ ସନ୍ଥ ବୋନିଫେସଙ୍କ ଜର୍ମାନୀରେ ଧାର୍ମିକ କାର୍ଯ୍ୟକଳାପ ବିଷୟ ବର୍ଣ୍ଣିତ ।[୧୧୭] ଏହି କିମ୍ବଦନ୍ତୀ ଅନୁସାରେ ବୋନିଫେସ୍ ଥରେ କିଛି ପାଗାନ୍ ଉପାସକଙ୍କ ମେଳରେ ପହଞ୍ଚିଲେ ଓ ଦେଖିଲେ ଯେ ସେମାନେ ଏକ ସୁସଜ୍ଜିତ ଓକ୍ ଗଛ ଚାରିପଟେ ନାଚି ଏକ ଶିଶୁର ବଳି ଚଢ଼ାଇବାର ପ୍ରସ୍ତୁତି କରୁଛନ୍ତି । ବୋନିଫେସ୍ ଏକ କୁରାଢ଼ି ଧରି ଯୀଶୁଙ୍କ ନାମ ନେଇ ଗୋଟିଏ ଚୋଟରେ ଗଛଟିକୁ କାଟି ଦେଲେ ଯାହା ସେଠାରେ ଉପସ୍ଥିତ ଲୋକଙ୍କୁ ଚକିତ କରିଦେଇଥିଲା । କଟା ଗଛ ପଛରେ ଏକ ଛୋଟ ଫିର୍ ଗଛ ଅଙ୍କୁରିତ ହୋଇଥିଲା । ଭଗବାନଙ୍କ ପ୍ରତୀକ ଏହି ଛୋଟ ଗଛଟି ଚିରହରିତ୍ ହେବ ଓ କେବେ ମରିବ ନାହିଁ ବୋଲି ବୋନିଫେସ୍ କହିଥିଲେ । ଗଛଟିର ଶୁଙ୍କଯୁକ୍ତ ଅଗ୍ର ସ୍ୱର୍ଗର ଦିଗକୁ ସୂଚୀତ କରୁଛି । ତେଣୁ ପାଗାନ୍ ସଂସ୍କୃତିର ଏହି ପ୍ରଥା ଯୀଶୁଙ୍କ ନାମ ବହନ କରି ରୂପାନ୍ତରିତ ହୋଇଗଲା ।[୧୧୮]

ଆହୁରି ଦେଖନ୍ତୁ ସମ୍ପାଦନା

ଆଧାର ସମ୍ପାଦନା

  1. Travers, Penny (19 December 2016). "The history of the Christmas tree". ABC News (in ଅଷ୍ଟ୍ରେଲିୟ ଇଂରାଜୀ). Archived from the original on 6 November 2022. Retrieved 8 December 2018.
  2. ୨.୦ ୨.୧ Perry, Joe (27 September 2010). Christmas in Germany: A Cultural History (in English). University of North Carolina Press. p. 32. ISBN 9780807899410. A chronicle from Stasbourg, written in 1604 and widely seen as the first account of a Christmas tree in German-speaking lands, records that Protestant artisans brought fir trees into their homes in the holiday season and decorated them with "roses made of colored paper, apples, wafers, tinsel, sweetmeats, etc." ... The Christmas tree spread out in German society from the top down, so to speak. It moved from elite households to broader social strata, from urban to rural areas, from the Protestant north to the Catholic south, and from Prussia to other German states.{{cite book}}: CS1 maint: unrecognized language (link)
  3. Christmas trees were hung in St. George's Church, Sélestat since 1521:"Office de la Culture de Sélestat – The history of the Christmas tree since 1521" (PDF). 18 December 2013. Archived from the original (PDF) on 18 December 2013.
  4. Dunphy, John J. (26 November 2010). From Christmas to Twelfth Night in Southern Illinois (in English). Arcadia Publishing Incorporated. p. 28. ISBN 9781614232537. Having a Christmas tree became so closely identified with following Luther's path that German Catholics initially wanted nothing to do with this symbol of Protestantism. Their resistance endured until the nineteenth century, when Christmas trees finally began finding their way into Catholic homes.{{cite book}}: CS1 maint: unrecognized language (link)
  5. Ingeborg Weber-Kellermann (1978). Das Weihnachtsfest. Eine Kultur- und Sozialgeschichte der Weihnachtszeit [Christmas: A cultural and social history of Christmastide] (in German). Bucher. p. 22. ISBN 978-3-7658-0273-7. Man kann als sicher annehmen daß die Luzienbräuche gemeinsam mit dem Weinachtsbaum in Laufe des 19. Jahrhunderts aus Deutschland über die gesellschaftliche Oberschicht der Herrenhöfe nach Schweden gekommen sind. (English: One can assume with certainty that traditions of lighting, together with the Christmas tree, crossed from Germany to Sweden in the 19th century via the princely upper classes.){{cite book}}: CS1 maint: unrecognized language (link)
  6. Mandryk, DeeAnn (25 October 2005). Canadian Christmas Traditions. James Lorimer & Company. p. 67. ISBN 9781554390984. The eight-pointed star became a popular manufactured Christmas ornament around the 1840s and many people place a star on the top of their Christmas tree to represent the Star of Bethlehem.
  7. Jones, David Albert (27 October 2011). Angels. Oxford University Press. p. 24. ISBN 9780191614910. The same ambiguity is seen in that most familiar of angels, the angel on top of the Christmas tree. This decoration, popularized in the nineteenth century, recalls the place of the angels in the Christmas story (Luke 2.9–18).
  8. ୮.୦ ୮.୧ Crump, William D. (15 September 2001). The Christmas Encyclopedia, 3d ed (in English). McFarland. p. 386. ISBN 9780786468270. Christmas trees in the countryside did not appear until World War I, although Slovenians of German ancestry were decorating trees before then. Traditionally, the family decorates their Christmas tree on Christmas Eve with electric lights, tinsel, garlands, candy canes, other assorted ornaments, and topped with an angel figure or star. The tree and Nativity scene remain until Candlemas (February 2), when they are removed.{{cite book}}: CS1 maint: unrecognized language (link)
  9. "Candlemas". British Broadcasting Corporation. Archived from the original on 6 January 2017. Retrieved 26 December 2016. Any Christmas decorations not taken down by Twelfth Night (January 5th) should be left up until Candlemas Day and then taken down.
  10. Daniel J. Foley (1999). The Christmas Tree. Omnigraphics. p. 45. ISBN 978-1-55888-286-7.
  11. ୧୧.୦ ୧୧.୧ Greg Dues (2008). Advent and Christmas. Bayard. pp. 13–15. ISBN 978-1-58595-722-4. Next to the Nativity scene, the most popular Christmas tradition is to have a Christmas tree in the home. This custom is not the same as bringing a Yule tree or evergreens into the home, originally popular during the month of the winter solstice in Germany.
  12. ୧୨.୦ ୧୨.୧ Sheryl Karas (1998). The Solstice Evergreen: history, folklore, and origins of the Christmas tree. Aslan. pp. 103–04. ISBN 978-0-944031-75-9.
  13. "History of Christmas Trees". History. Archived from the original on 25 December 2012. Retrieved 15 December 2012.
  14. Helen Haidle (2002). Christmas Legends to Remember'. p. 119. ISBN 978-1-56292-534-5.
  15. Debbie Trafton O'Neal, David LaRochelle (2001). Before and After Christmas. Augsburg Fortress. p. 22. ISBN 978-0-8066-4156-0.[permanent dead link]
  16. Ehrsam, Roger (1999). Le Vieux Turckheim. Ville de Turckheim: Jérôme Do Bentzinger. ISBN 978-2906238831.
  17. Travers, Penny (19 December 2016). "The history of the Christmas tree". ABC News (in ଅଷ୍ଟ୍ରେଲିୟ ଇଂରାଜୀ). Archived from the original on 6 November 2022. Retrieved 18 December 2018.
  18. Philip Lazowski (2004). Understanding Your Neighbor's Faith. KTAV Publishing House. pp. 203–04. ISBN 978-0-88125-811-0.
  19. Michael P. Foley (2005). Why Do Catholics Eat Fish on Friday?. Palgrave Macmillan. p. 18. ISBN 978-1-4039-6967-5.[permanent dead link]
  20. Ann Ball (1997). Catholic Traditions in Crafts. Our Sunday Visitor. p. 19. ISBN 978-0-87973-711-5.[permanent dead link]
  21. Encyclopædia Britannica. 2003. The modern Christmas tree... originated in western Germany. The main prop of a popular medieval play about Adam and Eve was a fir tree hung with apples (paradise tree) representing the Garden of Eden. The Germans set up a paradise tree in their homes on December 24, the religious feast day of Adam and Eve. They hung wafers on it (symbolizing the host, the Christian sign of redemption); in a later tradition, the wafers were replaced by cookies of various shapes. Candles, too, were often added as the symbol of Christ. In the same room, during the Christmas season, was the Christmas pyramid, a triangular construction of wood, with shelves to hold Christmas figurines, decorated with evergreens, candles, and a star. By the 16th century, the Christmas pyramid and paradise tree had merged, becoming the Christmas tree. {{cite encyclopedia}}: Missing or empty |title= (help)
  22. Biblioteca Nacional de Portugal (National Library of Portugal) - Codices Alcobacenses ([୧] Archived 21 February 2013 at the Wayback Machine. ); [BN: cod. alc. CLI / 64, Page. 330] Translated ("Nota de como has de poer o ramo de natal, scilicet: Em vespera de natal, buscarás huu grande Ramo de loureiro verde, e colherás muitas laranjas vermelhas e poer lhas has metidas pelos ramos que dele procedem specificadamente segundo já viste. E em cada hua laranja, poeras hua candea. E pendurarás o dicto Ramo per hua corda na polee que ha de star acerca da lampada do altar moor")
  23. Gillian Cooke, A Celebration of Christmas, 1980, page 62: "Martin Luther has been credited with the creation of the Christmas tree. ... The Christmas tree did not spring fully fledged into... tree was slow to spread from its Alsatian home, partly because of resistance to its supposed Lutheran origins."
  24. "Christmas tree". Encyclopædia Britannica. 2012. Archived from the original on 30 October 2012. Retrieved 2 November 2012.
  25. ୨୫.୦ ୨୫.୧ "BBC Religion & Ethics – Did the Romans invent Christmas?". BBC Religion & Ethics. 17 December 2012. Archived from the original on 7 December 2016. Retrieved 14 September 2016.
  26. Fritz Allhoff, Scott C. Lowe (2010). Christmas. John Wiley & Sons. His biographer, Eddius Stephanus, relates that while Boniface was serving as a missionary near Geismar, Germany, he had enough of the locals' reverence for the old gods. Taking an axe to an oak tree dedicated to Norse god Thor, Boniface chopped the tree down and dared Thor to zap him for it. When nothing happened, Boniface pointed out a young fir tree amid the roots of the oak and explained how this tree was a more fitting object of reverence as it pointed towards the Christian heaven and its triangular shape was reminiscent of the Christian trinity.
  27. The story, not recounted in the vitae written in his time, appears in a BBC Devon website, "Devon Myths and Legends", and in a number of educational storybooks, including St. Boniface and the Little Fir Tree: A Story to Color by Jenny Melmoth and Val Hayward (Warrington: Alfresco Books 1999 ISBN 1-873727-15-1), The Brightest Star of All: Christmas Stories for the Family by Carrie Papa (Abingdon Press 1999 ISBN 978-0-687-64813-9) and "How Saint Boniface Kept Christmas Eve" by Mary Louise Harvey in The American Normal Readers: Fifth Book, 207-22. Silver, Burdett and Co. 1912.
  28. "Chichilaki – Georgian version of Christmas tree". Georgian Journal. Archived from the original on 2018-03-22. Retrieved 2018-12-31.
  29. Friedrich Amelung (1885). Geschichte der Revaler Schwarzenhäupter: von ihrem Ursprung an bis auf die Gegenwart: nach den urkundenmäßigen Quellen des Revaler Schwarzenhäupter-Archivs 1, Die erste Blütezeit von 1399–1557 [History of the Tallinn Blackheads: from their origins until the present day: from the testimonial sources of the Tallinn Blackheads archive. 1: The first golden age of 1399–1557] (in ଜର୍ମାନ). Reval: Wassermann.
  30. Ingeborg Weber-Kellermann (1978). Das Weihnachtsfest. Eine Kultur- und Sozialgeschichte der Weihnachtszeit [Christmas: A cultural and social history of Christmastide] (in German). Bucher. p. 22. ISBN 978-3-7658-0273-7. Man kann als sicher annehmen daß die Luzienbräuche gemeinsam mit dem Weinachtsbaum in Laufe des 19. Jahrhunderts aus Deutschland über die gesellschaftliche Oberschicht der Herrenhöfe nach Schweden gekommen sind. (English: One can assume with certainty that traditions of lighting, together with the Christmas tree, crossed from Germany to Sweden in the 19th century via the princely upper classes.){{cite book}}: CS1 maint: unrecognized language (link)
  31. Johannes Marbach (1859). Die heilige Weihnachtszeit nach Bedeutung, Geschichte, Sitten und Symbolen [The holy Christmas season for meaning, history, customs and symbols] (in German). p. 416. Was ist auch eine deutsche Christenfamilie am Christabend ohne Christbäumchen? Zumal in der Fremde, unter kaltherzigen Engländern und frivolen Franzosen, unter den amerikanischen Indianern und den Papuas von Australien. Entbehren doch die nichtdeutschen Christen neben dem Christbäumchen noch so viele Züge deutscher Gemüthlichkeit. (English: What would a German Christian family do on Christmas Eve without a Christmas tree? Especially in foreign lands, among cold-hearted Englishmen and frivolous Frenchmen, among the American Indians and the Papua of Australia. Apart from the Christmas tree, the non-German Christians suffer from a lack of a great many traits of German 'Gemütlichkeit'.){{cite book}}: CS1 maint: unrecognized language (link)
  32. "Danmarks første juletræ blev tændt i 1808". Kristelig Dagblad. 17 December 2008. Archived from the original on 13 December 2013.
  33. Bingham, John (25 December 2015). "Queen's Christmas Day message: Monarch quotes from Bible to address a nation shaken by year of atrocities". telegraph.co.uk. Archived from the original on 27 December 2017. Retrieved 25 December 2017.
  34. Stow, John (1603). Survey of London. London: John Windet. Archived from the original on 16 August 2017. Retrieved 3 January 2017. Against the feast of Christmas every man's house, as also the parish churches, were decked with holm, ivy, bays, and whatsoever the season of the year afforded to be green.
  35. "The History of the Christmas Tree at Windsor". Archived from the original on 24 December 2011. Retrieved 3 January 2013.
  36. In 1829 the diarist Greville, visiting Panshanger country house, describes three small Christmas trees "such as is customary in Germany", which Princess Lieven had put up. Hole, Christine (1950). English Custom and Usage. London: B. T. Batsford Ltd. p. 16.
  37. Queen Victoria (1912). Reginald Brett, 2nd Viscount Esher (ed.). The girlhood of Queen Victoria: a selection from Her Majesty's diaries. J. Murray. p. 61.{{cite book}}: CS1 maint: numeric names: editors list (link)
  38. Marie Claire Lejeune (2002). Compendium of symbolic and ritual plants in Europe. Man & Culture. p. 550. ISBN 978-90-77135-04-4.
  39. "GERMAN CHRISTMAS TREES. The nobility and gentry are respectfully informed that these handsome JUVENILE CHRISTMAS PRESENTS are supplied and elegantly fitted up...":Times [London, England] 20 December 1842, p. 1.
  40. The Christmas Tree: published by Darton and Clark, London. "The ceremony of the Christmas tree, so well known throughout Germany, bids fair to be welcomed among us, with the other festivities of the season, especially now the Queen, within her own little circle, has set the fashion, by introducing it on the Christmas Eve in her own regal palace." Book review of The Christmas Tree from the Weekly Chronicle, 14 December 1844, quoted in an advert headlined "A new pleasure for Christmas" in The Times, 23 December 1844, p. 8.
  41. Caroline Augusta Edgcumbe, née Feilding, Lady Mt Edgcumbe (1808–1881); William Henry Fox-Talbot's half-sister.
  42. Correspondence of William Henry Fox-Talbot, British Library, London, Manuscripts – Fox Talbot Collection, envelope 20179 [୨] Archived 2021-05-11 at the Wayback Machine..
  43. Godfrey and Margaret Scheele (1977). The Prince Consort, Man of many Facets: The World and The Age of Prince Albert. Oresko Books. p. 78. ISBN 9780905368061.
  44. Special Christmas supplement edition, published 23 December 1848.
  45. The Times (London, England), 27 December 1848. p. 7
  46. Manchester Guardian, 24 January 1856, p. 3: the death of Caroline Luttrell of Kilve Court, Somerset.
  47. "Now the best Christmas box / You can give to the young / Is not toys, nor fine playthings, / Nor trees gaily hung...": Manchester Guardian, Saturday, 5 January 1856, p. 6.
  48. The Times (London, England), 28 December 1858, p. 8.
  49. The Poor Children's Yuletide Association. The Times (London, England), 20 December 1906, p. 2" "The association sent 71 trees 'bearing thousands of toys' to the poorest districts of London."
  50. "A Merry Christmas": The Times (London, England), 27 December 1918, p. 2: "...the so-called "Christmas tree" was out of favour. Large stocks of young firs were to be seen at Covent Garden on Christmas Eve, but found few buyers. It was remembered that the 'Christmas tree' has enemy associations."
  51. The next year a charity fair in aid of injured soldiers featured 'a huge Christmas-tree'. 'St. Dunstan's Christmas Fair'. The Times (London, England), 20 December 1919, p. 9.
  52. 'Poor families in Lewisham and similar districts are just as particular about the shape of their trees as people in Belgravia...' 'Shapely Christmas Trees': The Times (London, England), 17 December 1926, p. 11.
  53. Christmas Tree Plantations. The Times (London, England), 11 December 1937, p. 11.
  54. "Christmas tree grower Ivor Dungey gets award". BBC News. 27 November 2013. Archived from the original on 31 July 2018. Retrieved 21 June 2018.
  55. Emmy E. Werner (2006). In Pursuit of Liberty: Coming of Age in the American Revolution. Greenwood Publishing Group. p. 115. ISBN 9780275993061.
  56. Alfred Lewis Shoemaker (1999) [1959]. Christmas in Pennsylvania: a folk-cultural study. Stackpole Books. pp. 52–53. ISBN 978-0-8117-0328-4.
  57. Joseph Wenzel IV (30 November 2015). "First Decorated Christmas Tree in Windsor Locks". WFSB. Archived from the original on 10 December 2015. Retrieved 2 December 2015.
  58. "The History of Christmas". Gareth Marples. Archived from the original on 28 June 2006. Retrieved 2 December 2006.
  59. "Professor Brought Christmas Tree to New England". Harvard University Gazette. 12 December 1996. Archived from the original on 23 August 1999. Retrieved 2 December 2012.
  60. "They're Still Cheering Man Who Gave America Christmas Tree". Wisconsin Rapids Daily Tribune. 24 December 1938. Archived from the original on 19 December 2013. Retrieved 16 May 2013.
  61. "Charles Minnigerode (1814–1894)". Encyclopedia Virginia. Virginia Foundation for the Humanities. Archived from the original on 1 August 2016. Retrieved 11 December 2009.
  62. 'Notes and Queries', volume 8 (217), 24 December 1853, p.615
  63. "A Brief History of Electric Christmas Lighting in America". oldchristmastreelights.com. Archived from the original on 19 December 2014. Retrieved 19 December 2014.
  64. Bowler, Gerry (27 July 2011). Santa Claus. ISBN 9781551996080. Archived from the original on 22 December 2015. Retrieved 14 December 2015.
  65. "1 мая собираются праздновать 59% россиян" [1 May going to celebrate 59% of Russians] (in Russian). 27 April 2012. Archived from the original on 1 November 2012. Retrieved 2 December 2012. New Year is among the most important holidays for 81% of Russians, while Christmas is such only for 19%, ranking after Victory Day, Easter, International Women's Day.{{cite web}}: CS1 maint: unrecognized language (link)
  66. Belk, Russell (2000). "Materialism and the Modern U.S. Christmas". Advertising & Society Review. Archived from the original on 6 May 2014. Retrieved 5 October 2014.
  67. Weaver Jr., J. Dudley (2002). Presbyterian Worship: A Guide for Clergy. Geneva Press. p. 79. ISBN 9780664502188.
  68. Segler, Franklin M.; Bradley, Randall (1 October 2006). Christian Worship: Its Theology and Practice, Third Edition. B&H Publishing Group. p. 222. A Chrismon tree is an evergreen tree adorned with symbols of Christ. The symbols are white and gold, and the three has white lights.
  69. Morris-Pierce, Elizabeth; Berger, Stephen A.; Dreher, Eulonda A.; Russel W. Dalton; D. Andrew Richardson; Jeanne Mueller; Judith Hale Wood; Ellen Edgar; James Edgar (1 January 2002). In Search of Christmas. CSS Publishing. p. 27. ISBN 9780788019166. Chrismons were first used in 1957 to decorate a Christmas tree in the Lutheran Church of the Ascension in Danville, Virginia.
  70. "Chrismon Tree". St. John's Anglican Church. Archived from the original on 9 December 2014. Retrieved 4 December 2014. A number of ladies of St. John's have been hard at work producing beautiful Chrismons (Christian Monograms) out of wire and beads to decorate a "Chrismon Tree" that will be put up and dedicated on the First Sunday in Advent
  71. Glavich, Mary Kathleen (2010). Leading Young Catholics Into Scripture. Twenty-Third Publications. p. 36. ISBN 9781585958009. A parallel Advent activity is the more recent custom of making a Chrismon tree (Christ + monogram). The Chrismon tree bears symbols of Jesus from the New Testament. While the children hang their symbols, related Scripture texts might be read. Possible figures for the Chrismon tree are Mary, Joseph, the star, manger, shepherd, angel, sheep, three kings, gifts, fish, dove, grapes, wheat, vine, crown, rock, alpha and omega symbols, Chi-Rho, anchor, and cross. The symbols are usually white and gold.
  72. First United Methodist Church, Midland, Texas: Offering Christ, 1885–1985: One Hundred Years on Main Street in Downtown Midland. Taylor Publishing Company. 1985.
  73. "Advent & Christmas at BRC". Brunswick Reformed Church. Archived from the original on 6 December 2014. Retrieved 4 December 2014.
  74. Crump, William D. (15 September 2001). The Christmas Encyclopedia, 3d ed. McFarland. p. 71. ISBN 9780786468270. Over time, the popularity of the Chrismons tree grew and spread to other denominations around the world, while Chrismons themselves have become meaningful decorations throughout the year.
  75. so in The Lutheran Witness, Volume 83 (1964), p. 548 "the Chrismon (from CHRISt-MONogram) tree", and in James Edgar, Ellen Edgar, A Chrismon Service (1981), p. 2. The word's actual etymology, from Middle Latin (Landulf of Milan, 12th century) crismon, is less than clear: George Henry Lane-Fox Pitt-Rivers, The riddle of the 'Labarum' and the origin of Christian symbols, Allen & Unwin, 1966, p. 28; "I can find no roots, etymology or grounds for the adoption of the word adopted by some Christians, 'Chrismon', which is supposed to mean the 'Monogram of Christ', and which appears in some dictionaries (i.e. Funk and Wagnalis, 1922)."
  76. Stookey, Laurence Hull (1 December 2011). Calendar: Christ's Time for the Church. Abingdon Press. p. 107. ISBN 9781426728044. Beyond that the term "Chrismon" is used loosely to refer to symbols related to Christ, including the orb, crown, fish, star, anchor, and a wide variety of forms on the cross. All of these, often made in materials of gold and white, are used on a pine or fir tree in place of the more usual multicolored ornaments used on trees at home. Lights are also usually of clear glass rather than being colored.
  77. Peter Mazar (2000). School Year, Church Year: Customs and Decorations for the Classroom. Liturgy Training Publications. p. 161. ISBN 978-1568542409.
  78. "Should Christmas decor wait until after Remembrance Day?". Bell Media. Archived from the original on 3 January 2019. Retrieved 3 January 2019.
  79. "Customs of the Weeks after Epiphany". Holy Trinity (German) Catholic Church, Boston. Archived from the original on 30 July 2013. Retrieved 2 December 2012.
  80. "Christmas Superstitions". Snopes.com. December 2006.
  81. Gary A. Chastagner and D. Michael Benson (2000). "The Christmas Tree". Archived from the original on 6 December 2006. Retrieved 8 December 2006.
  82. Yanofsky, David (21 December 2017). "What the Christmas tree industrial complex looks like from space". Quartz. Archived from the original on 24 December 2017. Retrieved 24 December 2017.
  83. Skerritt, Jen (13 November 2018). "Millennials Are Giving American Tree Growers a Green Christmas". Bloomberg News. Archived from the original on 15 November 2018. Retrieved 14 November 2018.
  84. "Living Christmas Trees". Clemson University. Archived from the original on 6 June 2010. Retrieved 12 July 2010.
  85. "Christmas tree". Department of Forestry, Michigan State University. Archived from the original on 15 March 2012.
  86. "BLM and Forest Service Christmas tree permits available". Bureau of Land Management. 30 November 2004. Archived from the original on 14 January 2014. Retrieved 18 December 2012.
  87. "2007 Census of Agriculture: Specialty Crops (Volume 2, Subject Series, Part 8)" (PDF). United States Department of Agriculture. November 2009. Table 1, page 1. Archived (PDF) from the original on 16 February 2013. Retrieved 19 December 2012.
  88. "Unsere kleine Baumschule — Wissenswertes" [Our little nursery: Trivia] (in ଜର୍ମାନ). 2010. Archived from the original on 25 November 2007. Retrieved 18 December 2012.
  89. ୯୦.୦ ୯୦.୧ Bruce David Forbes (2007). Christmas: A Candid History. University of California Press. pp. 121–22. ISBN 978-0-5202-5104-5.
  90. ୯୧.୦ ୯୧.୧ ୯୧.୨ ୯୧.୩ ୯୧.୪ ୯୧.୫ James Hewitt (2007). The Christmas Tree. Lulu.com. pp. 33–36. ISBN 978-1430308201.
  91. ୯୨.୦ ୯୨.୧ Broderick Perkins (12 December 2003). "Faux Christmas Tree Crop Yields Special Concerns". Realty Times. Archived from the original on 8 September 2008. Retrieved 21 December 2008.
  92. Elizabeth Silverthorne (1994). Christmas in Texas. Texas A&M University Press. p. 62. ISBN 978-0-8909-6578-8.
  93. Karal Ann Marling (2000). Merry Christmas!: Celebrating America's Greatest Holiday. Harvard University Press. pp. 58–62. ISBN 978-0-674-00318-7.
  94. Peter Cole (2002). Christmas Trees: Fun and Festive Ideas. Chronicle Books. p. 23. ISBN 978-0-8118-3577-0.
  95. Cassandra A. Fortin (26 October 2008). "It's beginning to look a lot like Christmas (1958)". The Baltimore Sun. Archived from the original on 11 December 2013. Retrieved 18 December 2012.
  96. Candice Gaukel Andrews (2006). Great Wisconsin Winter Weekends. Big Earth Publishing. p. 178. ISBN 978-1-9315-9971-9.
  97. Jennifer Berry (9 December 2008). "Fake Christmas Trees Not So Green". LiveScience. Archived from the original on 4 January 2013. Retrieved 18 December 2012.
  98. Katherine Neer (December 2006). "How Christmas Trees Work". howStuffWorks. Archived from the original on 24 December 2008. Retrieved 21 December 2008.
  99. "Table-top Christmas Tree". Popular Mechanics: 117. January 1937.
  100. "Glass Christmas Tree, one-day course listing". Diablo Glass School. Archived from the original on 20 November 2008. Retrieved 21 December 2008.
  101. "Demand Grows for Upside Down Christmas Tree" (Audio). All Things Considered. NPR. 9 November 2005. Archived from the original on 18 December 2008. Retrieved 21 December 2008.
  102. "Christmas Tree Safety". About.com. Archived from the original on 7 January 2012. Retrieved 20 December 2011.
  103. ୧୦୪.୦ ୧୦୪.୧ Sharon Caskey Hayes (26 November 2008). "Grower says real Christmas trees are better for environment than artificial ones". Kingsport Times-News. Kingsport, Tennessee. Archived from the original on 27 June 2010. Retrieved 21 December 2008.
  104. "Christmas Tree Resource: Your Source On Xmas Decorations". Christmas Tree Source (in ଆମେରିକୀୟ ଇଂରାଜୀ). Archived from the original on 8 August 2017. Retrieved 8 August 2017.
  105. "Facts on PVC Used in Artificial Christmas Trees". American Christmas Tree Association. Archived from the original on 29 December 2008. Retrieved 21 December 2008.
  106. "Goats, elk happy to munch on your used Christmas trees". CBC News. 29 Dec 2014. Archived from the original on 31 December 2014. Retrieved 1 January 2015.
  107. "Pesticides & Wildlife Christmas Trees". ipm.ncsu.edu. Archived from the original on 10 January 2017. Retrieved 2 November 2016.
  108. "Engineer Update: Old Christmas trees protect town beach". United States Army Corps of Engineers. March 2007. Archived from the original on 24 August 2007.
  109. "Christmas tree recycling begins Friday in Columbia County". The Augusta Chronicle. Archived from the original on 26 December 2014. Retrieved 26 December 2014.
  110. "Recycling your tree can be a gift for environment". Star Tribune. Archived from the original on 26 December 2014. Retrieved 26 December 2014.
  111. David Biello (4 December 2008). "I'm Dreaming of a Green Christmas (Tree)" (podcast transcript). Scientific American. Archived from the original on 6 December 2008. Retrieved 22 December 2008.
  112. ୧୧୩.୦ ୧୧୩.୧ "Life Cycle Assessment (LCA) of Christmas trees — A study ends the debate over which Christmas tree, natural or artificial, is most ecological". Ellipsos Inc. 16 December 2008. Archived from the original on 1 December 2012. Retrieved 18 December 2012.
  113. "Recycling Your Tree: Real Christmas Trees are Recyclable". National Christmas Tree Association. Archived from the original on 6 April 2013. Retrieved 18 December 2012.
  114. Maas, R. P.; Patch, S. C.; Pandolfo, T. J. (2004). "Artificial Christmas trees: How real are the lead exposure risks?". Journal of Environmental Health. 67 (5): 20–24, 32. PMID 15628192.. Retrieved 18 December 2012.
  115. ୧୧୬.୦ ୧୧୬.୧ Levin, R.; Brown, M. J.; Kashtock, M. E.; et al. (2008). "Lead Exposures in U.S. Children, 2008: Implications for Prevention". Environmental Health Perspectives. 116 (10): 1285–1293. doi:10.1289/ehp.11241. PMC 2569084. PMID 18941567.. Retrieved 18 December 2012.
  116. "Saint Boniface". 5 June 2016. Archived from the original on 7 July 2019. Retrieved 31 October 2019.
  117. "St. Boniface and the Christmas Tree". 23 July 2016. Archived from the original on 19 December 2018. Retrieved 31 October 2019.

ବାହ୍ୟ ଲିଂକ୍ ସମ୍ପାଦନା